Järnförsök på Nya Lapphyttan 2009

Jag skrev ihop en liten kort historia om järnmalm på min egna nyskapade blogg (Hyttdoktorn) bara för att komma igång lite där. Gå gärna dit och läs. Jag kommer nog att göra en variant på malmbeskrivning senare som jag lägger in i denna blogg vad det lider men ni får en förhandstitt om ni testar nya länken.

Det finns en del saker som jag fått lust att skriva om som inte riktigt passar in vad det gäller Försök på Nya Lapphyttan så jag fixade en egen blogg. Det var en hel del fix och trix för att få det att fungera men nu verkar det se ut som det går. Där kommer det säkerligen att hamna en del saker som rör gammal järnframställning så jag kanske hänvisar dit ibland.

/Bosse

Då drog vi igång på allvar nu i fredags. Vi hade möte i referensgruppen för projektet 9051/02 Järnförsöken i Nya Lapphyttan inom Jernkontoret. Det är en samling männinskor för vilka vi i föreningen beskriver det arbete som vi vill genomföra under året och inför sommarens körning.

Det var en del ekonomiska saker vad det gäller referensgruppen och övriga inblandade (vi i Järnet på Lapphyttan och Norbergs Kommun).

Sedan berättade PIM att en grupp elever från högskolan hade fått i uppdrag att inom ramen för sina studier ta fram och presentera ett förslag till hur man kan tänkas göra (typ utställningar/ombyggnader/presentationer/etc) för att visa det medeltida Bergslagen uppe på hembygdsområdet. Tanken är att de ska jobba mot fyra teman (tror att det var följande);
 - medeltida process och teknik
- Engelbrekt
- Bergslagens roll under medeltiden
- Medeltida vardagsliv i Bergslagen

Det låter som en ganska kul uppgift. Hoppas det blir bra. Förhoppningsvis hör de som ska jobba med process och teknik av sig.



Sedan kom vi till det roliga..... vad ska vi göra i år som gör att det går ännu bättre än förra året. Jag hade satt ner några punkter som drogs och det verkade inte som om referensgruppen tyckte vi var helt ute och cyklade. Det gäller följande:

- Malm från Gamla Kolningsberg. Vi har fått tillstånd att gå och handplocka malm från redan schaktade områden. Bra!
- Malm från Bojmoss. Samma där vi får plocka men inte gräva.
- Mura om formvägg och timpelvägg i stället (reparera utbrända delar och minska ställets volym lite till)
- Öka lutningen på formplåten ytterligare (mer än 15 grader)
- Mura in buken något (om vi har sten för det ska vi minska bukdiametern något .... kanske 10 cm)
- Innan förvärmningen startar ska vi lersmeta ugnen rejält. Hela schaktet ska vara tätat så ingen läckluft kommer in.
- Nya tättor ska tillverkas med mindre utloppsdiameter (22 mm)
- 2 järnformor ska tillverkas som också har smalare öppning mot ugnen (4x4 cm)



- Bälgarna gås igenom och smörjs. Tätningarna kollas, nos och backventiler kollas.
- Lite reservdelar ska tillverkas (lyftare och nockar)
- spett och stokare behöver fixas fram
- Nytt grepp på rostningen ska göras. Med grövre malm så försöker vi göra enligt gamla beskrivningar.
- All malm måste bokas till en lite mindre storlek än tidigare (som spetsen på lillfingret)
- Träkol ska köpas (kanske minskar vi storleken på även det något)
- Fixa gammal hyttslagg som vi kan använda under de första dagarna för att få igång smältning och tappning på ett lugnt sätt.

Jag tor att det var allt som jag skrev ner till mötet men vi kommer säkert på mer som ska ordnas. Dammar och vattenränna/vattenhjul behöver också ses över.

Uj... det blir lite att pyssla med men jag tror nog att vi hinner det mesta under våren. Det är faktiskmindre att göra i år än förra året.

Nu får det vara bra för idag. Lägger in några bilder för att inspirera lite...

/Bosse 

Registrerad på bloggkartan.se

Glöm inte att gå in och anmäla er som hyttdrängar på hemsidan, www.jarnetpalapphyttan.se

Det börjar närma sig ett järnförsök 2008, spännande!

Jaha.... nu är det dags att börja med förberedelserna för sommarens försök på Nya Lapphyttan. Planen är att vi ska dra igång förvärmningen i mitten på juli för att starta blåsningen i masugnen den 26 juli. Sedan kör vi ugnen under 10 dagar för att blåsa ner henne söndagen den 3 augusti.

Boka in någon dag i Norberg under den veckan i kalendern!




Vi kommer att ha ett antal tillfällen under våren när vi gör iordning ugnen. Efter förra årets försök så har vi kommit fram till att vi ska bygga om ugnen lite grann. Det handlar om att mura om den nedre delen av ugnen så vi får bättre värme där nere så det kommer att innebär lite rivningsjobb och lite murningsjobb. Till det så blir det lite andra reparationer och rostning av malm inför sommaren.

Vi startar nu i helgen (5-6 april) ... för att sedan ses den 17-18 maj och den 14-15 juni. Hoppas att ni dyker upp och hjälper till.

Vad det gäller den här bloggen så tänkte jag försöka skriva ner lite mer regelbundet under våren där jag tar upp lite mer vad det gäller olika moment av en blåsning. Det får bli under katergorin "Masmäster funderar" som blir lite uppdaterad. Förhoppningsvis kommer det att dyka upp en del andra katergorier som någon annan i föreningen kanske tar sig an. En kategori som kommer är någon form av rapportering av hur det gick förra året. Det finns en rapport som nästan är klar som vi lägger ut i lite olika deler så det inte blir för mastigt att läsa.

Något annat ????.....  Nää inte just nu men jag återkommer. Det är kul att vara igång igen.

/Bosse Sundelin

Nu är det dags att avsluta rapporteringen från själva försöket - men först en liten återblick med hjälp av bilder som Ralph Snel försett mig med (stort tack!):



Så här ser det ut när vi har lagt på plåtar över uppsättningsmålet och fått ett tryck från blästern, som till viss del går ut genom utslagsbröstet och de rör, som för tillfället är inlagda där.



Samma sak men utan rör - helst ska lågorna komma ut en bit ner i bädden och inte uppe vid timpeln. Detta går att styra med hjälp av kolstybb mot timpeln och grövre kol i ytterställets botten.



Här sätts förhöjninghuven på plats. Syftet var att skapa längre tid för malmen att hinna reduceras till järn och samtidigt öka trycket något längst ner i ugnen.



Huven på plats. Nu gick det inte att fylla på kol med hjälp av korgarna. Istället tömdes säckarna direkt i schaktet. Efter var sjunde säck sattes malm på.



Formbröstet, där det tyngsta och varmaste arbetet under försöket har varit med att spetta slagg och försöka hålla forman öppen så att blästerluften kan kunna komma in i ugnen. På denna bild är tättorna på bälgarna avmonterade. En del av de verktyg, som används i arbetet skymtar fram: spett, hakar och krokar. Hinken med vatten behövs för att kyla ner verktygen, som blir rödglödgade i hettan innanför forman.



Så här vackert kan det vara en natt på hyttbacken. Lägg där till det rytmiska dunket och suckarna från bälgarna och porlandet från vattnet i vattenhjulet. Många liknar en hytta vid ett levande väsen som andas, har en egen vilja och som trilskas om man inte behandlar henne på rätt sätt - och jag förstår dem!

Vad skedde då de sista dagarna av försöket?

Trots diverse åtgärder fortsatte igensättningarna framför blästern. Under torsdagen prövades andra tättor med längre kona i spetsen och lite mindre öppning i hopp om att öka hastigheten på luften in i ugnen. Då det inte gick att få tryck ut i stället lades det in rör och blåstes med en bakvänd dammsugare i utslagsbröstet. Man fick dock inte blåsa för länge då rören lätt smälte av i värmen.
På fredagmorgonen kom Torsten Bergman med en radialfläkt som han lånat och anpassat för ändamålet - att ersätta blästern från bälgarna. Efter diverse förberedelser och rensningar körde Ralph Snel och Pia Carlsson vid femtiden på eftermiddagen igång den med en tätta i forman. Effekten lätt inte vänta på sig - kolförbrukningen mer än fördubblades, lågorna stod höga ur huven på hyttkransen och snart började det rinna slagg ur forman vid sidan av tättan.



Lågan i dagsljus...



...och när det mörknat!



Slaggen rinner från forman...



...och fortsätter att rinna allt mer!

Det var ett uppspelt gäng som mötte mig när jag skulle gå på nattpasset. Ugnen förbrukade en kolsäck var åttonde minut. Slaggen rann ur forman och det var full action. Då vi bara skulle var två personer under natten var det bäst att fylla upp lagret med kolsäckar innan kvällsskiftet gick av. Adrenalinkicken fick mig att plocka på några extra säckar kol på skottkärran och när lasset anlände till hyttbacken kunde vi konstatera att det gamla rekordet på 18 säckar hade putsats till 22 st! Där har Borlängepojkarna nått att bita i vid nästa järnförsök!

 

Att fylla på kol i ugnen med de häftiga lågorna var även det ett mindre äventyr. Som tur var blåste det inte utan de heta gaslågorna gick snällt rakt upp.



I mörkret var gnistregnet ett skådespel.

Slaggen som rann från forman var i början ganska lättflytande men började under natten att bli allt tjockare. Till sist påminde den om polkagrissmet som lagom och jämt rann och stelnade så fort den kom ut i luften. Blästerhålet gick igen helt och vi var tvungna att hugga upp ett nytt hål vid sidan av det gamla för att kunna fortsätta få in luft i ugnen. Problemet som uppstått var att blästern var för stark och blåste bort det lätta kolet. Kvar framför forman fanns slagg och järn som nu färskades i det syreöverskott som uppstått. Den slagg som rann ut påminde om slaggen från vällugnar - svart, oxidrik och trögrinnande. Ett annat problem var att det började att slå ut lågor i ovankant av formbröstet vid sidorna av formtaket. En av de bärande stenarna utanför forman hade redan fått rejält med stryk av värmen och måste åtgärdas inför nästa försök. För att inte behöva plocka ner hela ugnen vid nästa renovering tog vi beslutet att stänga av blästern vid midnatt. Vi körde istället på rör via utslagshålet och blåste med den bakvända dammsugaren för att försöka få ner en del av det som producerats högre upp i ugnen till ställbotten. Manövern kan anses vara lyckad då dagskiftet fick ut några rejäla metallklumpar vid den rensning av stället som skedde under förmiddagen. Det var dock bara slaggen som rann...

Vid lunchtid på lördagen började nerblåsningen. Endast kol fylldes på samtidigt som forma och ställ rensades på slagg och järn med jämna mellanrum. En hel del halvreagerad malm rakades ut i form av glödande gryn via forman, både före och efter den häftiga blåsningen under fredagen. En annan observation var att pipmuren hade en gulaktig beläggning med drag åt det gröna hållet under stora delar av försöket och särskilt i slutet när ugnen kördes ner.
På söndagen plockades alla verktyg och annan utrustning ihop. Vid tvåtiden skedde den sista rensningen av stället varefter det staplades chamottetegel i utslagshålet. Ett tjockt lager sand lades på för att eliminera luftinsläpp. Forman sattes igen med lera. Det gick åt en hel hink för att täta alla synliga sprickor där det glödde igenom. Några kärrlass sand lades upp för att behålla värmen i stenarna utifrån. Nästa steg var att täcka över uppsättningsmålet eller hyttkransen. Detta gjordes med en plåt och vikter samt ytterligare några kärror sand. Vi upptäckte att det inte var så lätt att stävja krafterna i fyra kubikmeter glödande kol. När gaserna inte kunde ta sig ut i toppen av ugnen kom de ut vid formataket istället! Vi fick öppna ett mindre hål på toppen för att släppa ut gaserna och försöka täta formataket med ytterligare en massa sand i formbröstet.

När vattnet slutat rinna och bälgarnas pustande dött ut lägrar sig en vemodig tystnad runt hyttan. Under dryga två veckor har man levt med det ständiga ljudet, som talat om att allt är bra och att vattenhjul, axel, nockar, lyftare och bälgar arbetar som de ska. Vid minsta förändring i den rytmiska sången har man varit på språng för att se vad som är fel. När man hört skarpa knäppningar eka från utslagsbröstet visste man att det är dags att lägga på mer kolstybb på timpeln för att kolet där börjar brinna i hettan. Vid ett tillfälle när vi satt uppe vid lägerelden hödes det ett nytt ljud - ett svagt susande som växte sig starkare och starkare! Jag sprang upp för att se vad som stod på med masugnen - halvägs framme insåg jag att det bara var ett jetflygplan som var på väg förbi! Sådana problem hade de inte på medeltiden! 

Försök nummer sju är till ända och inte heller denna gång har vi kunnat gjuta tackor av flytande järn i ett regelrätt utslag. Vi har dock lärt oss en hel del både under förberedelsearbetet med murningen av ugnen, rostningen av malmen, hanteringen av ett öppet ställ med dammsten och kolstybbsbädd, om tryckförhållandena i ugnen, hur man lagar forman under körning och mycket annat.

Under försöket har mer än sjuttio personer deltagit som hyttdrängar och ett stort antal intresserade besökare har kommit med både råd och frågor om hur ugnen körs och borde köras. Bland hyttdrängarna har funnit deltagare både från Finland, Norge, Holland och Skottland. Norrlänningar har jobbat sida vid sida med Skåningar. Göteborgare och Stockholmare likaså. Antalet yrkesgrupper, som varit representerade, är för omfattande för att räkna upp - men jag vet att det har förkommit både småbarnsbibliotikarier och åklagare bland riktiga hyttgubbar och arkeologer av alla de slag. Roligast har dock varit att så många Norbergare varit delaktiga i årets försök!

Till alla Er, som på olika sätt bidragit till genomförandet av årets järnförsök, inte minst våra sponsorer, vill undertecknad å Förening Järnet på Lapphyttans vägnar framföra ett stort och varmt TACK!!!



Varma lågor!!!

Arbetet med årets försök är inte avslutat än. Vi ska ha utgrävningar - denna gång på Nya Lapphyttan - och se vad som finns kvar av ugnen. De högar av slagg och kolaska som tillkommit under försöket ska även undersökas för att se om det finns något järn att ta rätt på och slagg att analysera. I Jernkontorets referensgrupp kommer försöket att diskuteras och nya förslag på förändringar av konstruktioner och körsätt att stötas och blötas bland expertisen. Föreningen ska samla foton och fakta från sommarens aktiviteter och presentera det på hemsidan. Vi i Järnet på Lapphyttan ska även fundera ut vad vi ska hitta på framöver - något roligt för Er, som deltagit som hyttdrängar, planeras men innan allt är klart får Ni ge Er till tåls...



Vi ses på hyttbacken framöver!

Anders Stenberg

På onsdag eftermiddag var syrgasutrustningen på plats och denna gång hade vi eget manskap som skötte lansarna. Vår finske vän Ralf Flemmich fick hjälp av den tidigare stålverksarbetaren Peter Nyblom att skära rent innanför forman och i stället. Undertecknad kunde inte heller låta bli att pröva på och bränna en del i stället. Ett stort tack till Multiserv AB som varit vänliga och hjälpt oss komma vidare med försöket!
Den smälta som rann ut var omfattande och kan ge en bild av hur ett ordentligt utslag av tackjärn kan se ut. Nu var det smälta järnet uppoxiderat av syret från bränningen och sprack upp i småbitar när det bröts upp ur sandbädden. Det krävdes en ordentlig upprensning efter lansningen och på botten längst in i stället låg det en skålla som vi inte lyckades få ut. Ny sand lades ut på botten av stället, över dammstenen och i utslagshålet. Heta kol drogs ut i ytterstället och kolstybb kastades på upp mot timpeln. Forman, som hade varit rejält öppnad för att det skulle gå att skära bort så mycket fastfrustet järn och slagg som möjligt runt, sattes igen med lera och med hjälp av en trämodell formades önskad öppning. 
Sedan var det bara att åka - på med bläster och vikta på bälgarna så att det blir lite tryck. Ställa in vattenflödet för att kompensera det ökade motståndet, se till att nockarna är rejält smorda, att axeltappen och krympringen inte åker ur, hålla rent framför tättorna så att det inte sväller upp en slaggkam som styr blästerluften uppåt itsället för snett neråt/inåt i ugnen och där i mellan ha koll på beskickningsläget och om det kommer ut någon bläster i utslagsbröstet.

Hjälp! Vår masmästare har rymt - eller snarare blivit hemkallad till sin ordinarie arbetsplats för att starta upp en masugn (!). Bosse lämnade Lapphyttan efter en intensiv vecka i söndags - till ställföreträdande har undertecknad utsetts (vem som företräder resten av ugnen vet jag inte!).

Vi som är kvar i Norberg kämpar på med hjälp av tillströmmande hyttdrängar från när och fjärran.
Under söndag eftermiddag slaggade forman igen rejält så att blästern slog tillbaka mot tättorna och stenarnar runt forman.



Till natten slogs blästern av och forman sattes igen med sanduppblandad lera. Stället rensades så långt det gick vid 23-tiden och två rör lades in mot den klump som hängde under forman för om möjligt smälta upp den. Forman öppnades och ugnen fick gå med självdrag. Den slagg som satt innanför blästerhålet mjukades succesivt upp med nedkrokat kol som värmdes av självdraget i forman. Att köra bläster rakt in i slagg kyler bara när det inte kommer till något kol. Självdrag och rensning av den slagg som mjukas upp samt nerkrokning av nytt kol ger ökad värme och utrymme i forman.
Under måndag förmiddag ändrades vinkeln på tättorna genom att knäna på rören mellan bälg och tätta stukades mer samtidigt som bälgnosarna höjdes.
Efter en lyckad rensning av stället då en stor klump under forman lossnade kördes bälgarna igång vid 11-tiden. Det krävdes mycket renhållning i forman för att få in blästerluften i ugnen. Tidvis fungerade varmhållningen av stället som det var tänkt med ett visst utflöde av av bläster genom stybbädden vid utslagshålet.
Vid 14-tiden fick vi stoppa för att skruva fast en av nockarna på hjulaxeln till bälgpumpen. Under tiden pluggades forman med lera.



En rensning vid skiftbytet em/natt gav dåligt resultat - allt hänger kvar uppe runt forman och kommer inte ner i stället! Bälgarna fick fortsätta att gå till på morgonen och då var badet innanför forman över en decimeter högt.
I det läget stoppades blåsningen, forman tätades med lera och ett litet hål togs upp, två rör lades in i utslaget,  ugnen fick gå med självdrag.Återigen kallades på hjälp för att rensa runt forman med syrgaslans.
I väntan på att den utrustningen skulle komma byggdes en förhöjningshuv till masungspipan på 1,3 meter.

Innan jag somnar med datorn som huvudkudde är det bäst att avsluta detta inlägg...

Återkommer med mer hyttinfo inom kort.

Anders Stenberg

Det rinner ..... men tyvärr bara slagg.


Jaha då var det dags för ett nytt inlägg på bloggen. Nu har det varit två intensiva dagear sedan förra inlägget så jag går snabbt igenom desssa. I fredags så var det seminarium om Medeltida Järnframställning och bergsbruk i  gamla Folkets Hus här i Norberg. Det var ett antal intressanta som bland annat tog upp bakgrunden kring Nya Lapphyttan och lite om försöken där, Naes Jernverksmuseum i Norge, medeltida gruvbrytning i Sverige, MArinarkeologisk forskning kring järnframställning (osmund i lasten), Hyttehamn (masugn i Västergötland?) som avslutades med presentation av 3 nya projekt (Bergsbruk och riksbildning, Svensk nationalatlas (bergsbruk ...) och Historia och framtid - Bergslagen). Det var helt klart intressant.

Efter en dags lyssnande var det avslutning på hyttbacken på Nya Lapphyttan för att se hur det gick samt lite att äta i form av ett mycket gott Gästabud (vildsvinssoppa (mumma), kyckling, lax och korv med gott bröd och honungsmjöd).

 
Hur gick då försöket. Jo... vi fick hjälp av Multiserv att syrgasbränna bort den rusa som suttit under forman (bilden med all smälta övers i bloggen kommer från denna syrgasbränning så den gills inte även om det var kul att se hur det faktiskt rann ut ur ugnen). Efter det så drog vi igång igen men nu så värmde vi stället med de yttre rören som vi testat med tidigare så allt så ganska lovande ut. När vi startade blästern i forman så började det rinna slagg och lite metall ganska direkt men det fortsatte att samlas i en bad strax innanför forman. Vi behövde inte peta undan det utan det rann undan men det gick inte speciellt fort. Tendensen under eftermiddagen var i stort sett samma.... dvs att det fanns en lite pöl med slagg som låg kvar under forman och den frös snabbt till om det försvann varm kol från forman. Det kändes lite tröstlöst. Vi rensade stället ett par gånger under kvällen och det visade sig att vi kanske hade två ugnar i en (låter spännande eller hur!). Vad vi såg var att vi fick smälta över forman som inte riktigt dränerade undan och en del bredvid forman där reducerad malm och slagg passerade ner i fast form. Vi har fortfarande problem med att gasen går för lätt igenom ugnen (dvs rakt upp från forman och inte runt i stället.

Natten mot lördagen var en riktig kamp där Anders, Dag Atle och Arne fick jobba hårt för att se till att hålla forman ren från smälta. PÅ morgonen var vi lite uppgivna eftersom det lutade åt att vi inte skulle klara av att hålla forman ren utan måste syrgasbränna ytterligare en gång (på måndag i så fall).


Dag Atle fixar till ett redskapsskaft

Innan vi gav upp fullständigt så prövade vi en sak och det var att dra för plåtarna på toppen för att öka trycket inne i ugnen och se om vi kunde styra gas mot tapphålet. När vi bara tillät en liten öppning på toppen så visade det sig att vi fick viss del av gasen från forman att blåsa ut ur tapphålet.... Kanon.... nu kan vi förvärma stället med riktigt varm gas ifrån forman. 

Nu är det bara att rensa upp kring forman så köra vi. Vi använde en plåt för att hålla kolet på plats i tapphålet och kunde då se hur det såg ut under forman. Det fanns en hyfsad rusa men det kanske går att spetta bort. Det blir något för eftermiddagsskiftet och natten att ta tag i. När vi öppnade i tapphålet med plåten såg vi också att det låg en massa kolaska under forman. Det kan ha varit det som hindrar slaggen från att komma ner. Nu är det i alla fall borta så vi får se hur det går när vi kan dra igång igen.


Vattenrännan från nedre dammen

Under eftermiddagen har också diskussionerna kring att eventuellt höja ugnspipan något. I en skrift från 1500-talet är det nämnt att masugnarna då var storleksordninge 8 aln höga och Garnej nämner att höjden låg mellan 6-9 aln. Vi ska göra ett försök med att höja ugnen upp till knappt 8 aln (dvs med ca 130 cm. Det borde hjälpa till med reduktionen av järnoxiden så att separationen av slagg och metall går lättare strax över forman. Det får dock bli ett arbete för nästa vecka.

Nu är det lite senare på kvällen. Jag har just varit uppe och ätit laxpate med romsås fölt av en lite smärgår med stekta kantareller. Det är inte helt fel med lite kvällsmat på hyttbacken. Det verkar som man fått bort mycket av det under forman. Nu går man in via forman och ser allt bra ut så kommer vi att starta ugnen igen under natten. Det låter nått det. Nu ska det bli kul när klockan blir 6 igen så jag får se hur det gått.

Ha en trevlig kväll och anmäl er till tjänstgöring. Vi behöver folk.

/Bosse


I väntan på start. Dags för uppsättning.

 

Det är varmt i stället men inte riktigt helt smält ännu



Nu är det torsdag kväll och vi har sett både positiva och negativa saker idag. Det positiva är att vi kan varmhålla stället för att ta emot smälta så när det kommer smälta så är det redo. Det negativa är att vi inte får bort den fastfrusna skållan kring forman med de metoder som vi har tillhanda på hyttbacken. Under ett par tre timmar hade vi bläster in i ugnen oh under den tiden såg vi smälta komma ner i stället men så fort formhålet satte igen så blev det svårare. Vi har pratat med Multiserv som i morgon eftermiddag ska hjälpa oss med en syrgasbränning så att vi får bort skållan. När det är gjort är det förhoppningsvis så att vi är redo att köra igång igen och nu med bättre resultat.

 I väntan på smälta. 

Annars har dagen varit fylld med diskussioner eftersom eftermiddagen bestod av dels ett referensgruppsmöte inom Jernkontorets regi och dels att Gert Magnusson höll ett föredrag om bakgrunden kring bergshanteringen i Sverige och Bergslagen med mycket kring utgrävningen av ursprungliga Lapphyttan och resultaten från den. Även delar av de tidigare försöken berättade han om så det var mycket intressant att höra om.


Uppsättartavla för att hålla reda på uppsättningarna och vad som kommit ner i stället.

I morgon ska vi fortsätta att varmhålla henne (masugnen är alltid en hon) innan det är dags för att få bort rusan kring forman. På dagen är det en seminariedag på gamla Folkets Hus i Norberg som ska handla om järnhantering. Det ska bli intressant även om jag ska berätta om årets försök hittills. 

Vi ses på hyttbacken.

Och nu är det dags att anmäla er som hyttdrängar. Vi har lite ont om folk under nästa vecka så passa på och få en kul upplevelse.

/Bosse
 

Har nu tagit mig tid att skriva lite på bloggen. Det har varit ganska intensivt de senaste dygnen. Jag kom upp till Norberg i Torsdags och det har varit lite saker att göra inför starten. Till det tillkommer alla som är intresserade av försöken. Det är kul att prata med alla intresserade även om det tar lite tid. Som masmästare kan man ta sig lite frihet och prata med folk så får de andra jobba. Något privilegium måste man ju ha eller hur?

Under torsdag, fredag och lördag har det varit stort fokus kring arbetet med bälgarna. Det gällde att få till placeringen, nockarna, lyftarna och tättorna. Det blev tidig start och sen avslutning där jag tror att jag och Anders Stenberg kunde ta en tillflykt till Avestastugan vid midnatt både torsdag och fredag. Janne som jobbar på Nya Lapphyttan körde också lite övertid. Undrar vad de säger hemma när han försvinner hemifrån vid 7-tiden på morgonen och sedan dyker upp först vid 10-11 på kvällen?

Lördag var annars ganska skoj med kanonväder och invigningen av Engelbrektutställningen och uppsättningen av den första malmen på masugnen.


Invigning. (Klicka för större bild.)


Första malpåsättningen. Anders Stenberg, Bosse Sundelin och Janken Myrdahl.

I och med den första malmuppsättningen så satte vi lite tidspress på vårt arbete med bälgarna. Vi hade egentligen bara 20 timmar på oss innan vi skulle starta bälgarna (malmen är i formnivå kl 8på söndag morgon).Vi började också skiftgången med betalande arbetare (det kostar faktiskt 100 kr för att bli medlem i föreningen och som medlem så är man försäkrad. Bra va.)

Under lördagen så handlade det om fortsatt arbete med bälgarna. Att få till bra fungerade nockar tog ganska lång tid. Annars så var det uppsättningar av kol och malm hela dagen och natten, Vi byggde och startade en ny rostbädd under dagen. Till nattskiftet så trodde vi att bälgarna var klara och att det bara var att köra igenom dessa under 8-10 timmar för att se att de fungerade bra under längre tid.


Janne arbetar med bälgarna.

Lördag var också kul i och med att Ralf Flemmich från Ekenäs i Finland anlände med sin kamera. Han ska följa och föreviga hela försöket och alla de arbetsmoment som ingår i vårt försök.

Söndagen startade fantastiskt med solig och vindstilla morgon där jag tog emot morgonskiftet på en strålande hyttbacke klockan 6 på morgonen. Först jobbade vi med balanseringen av hjulet. Motvikt i form av träbit på rätt ställe löst i stora drag problemet men när vi sedan provkörde med full fart och bälgarna inkopplade visade det sig att den ena sidan av hjulaxeln höll på att ställa till det för oss. Efter att alla på morgonskiftet funderat så lyckades vi lösa problemet (i alla fall verkar det vara under kontroll). Vi tog till och med tag i plan B och förberedde för ett alternativ utan bälgar men hoppas att vi klarar oss utan plan B.

Klockan 12:20 så var det då dags. Efter att vi rensat ur stället och ordnat kring utslagsbröstet så rensade vi ur forman, försökte lersmeta den (inte helt lätt så det får vi träna på) så var det dags att koppla in tättorna och sätta bläster på ugnen. Det gick bra och det såg direkt rejält varmt ut i forman så det kändes bra.

Det enda som inte riktigt var som jag förväntat mig var att det inte kom ut bläster under timpeln. Troligtvis har vi inte tillräckligt tryck på blästern och med lite malm i beskickningen så blir motståndet i schaket så lågt att den suger in luft under timpeln. Vi täcker med stybb och försöker värma stället med kol längre ut i stället. Jag tror att det kan fungera så här initialt. För att öka motståndet i schaktet har vi försökt strypa toppen med plåtar men om det har effekt eller ej vet jag inte.

En annan sak är att vi testar med att inte sikta kolen allför noga. Med mer fint material i kolet så ökar mottrycket i ugnen och då kan vi kanske styra blästern mot timpeln. Som Ronny Eriksson från Piteå sa i en föreställning: densomleverfar.se.

Att vi inte kom igång i tid på söndag morgon innebar att den första malmuppsättningen han passera förbi forman (planen var att vi skulle möta den malmen med blästern via forman) innan vi fick igång bälgarna gjorde att den uppsättningen kom ner i stället i fast form i stället för i flytande form. I samband med starten kunde vi ta ut ca hälften av den reducerade malmen men en klump fick vi lämna kvar. Vi försökte ta ut den senare under kvällen men får nog vänta ett tag innan värmen i stället ökat.

I forman ser vi att det kommer smälta i droppform så värmen finns där. Ska man följa Garnej´s (från 1791) beskrivning så ser det ganska bra ut. Dropparna i forman är både svarta och vita så det borde borga för att det inte går för kallt (bara svarta droppar) eller onödigt varmt (bara vita droppar). Låt oss hoppas.

Vad det gäller rostningen så verkar det vara något vi behöver fundera kring. Även denna gång så gick det inte riktigt bra. Det blev en alltför tät bädd som inte ville ta riktigt fart. Här får vi fundera lite om hur det ska göras.


Rostgropen.

När blir då första tappningen?
Som det ser ut nu så gör vi uppsättningar med ca 2,5 timmar mellanrum. Eftersom det krävs storleksordningen 15 skovlar för att fylla stället med smälta så blir första synliga flytande slaggen över dammkanten ca 17 timmar efter ugnsstart dvs i morgon bitti.

När kommer första järnet?
Järn producerar vi redan nu men planen är att göra den första järntappningen kl 14 i morgon (måndag) även om det är lite tidigt men vi tänkte i alla fall försöka. För att fylla hela stället nu krävs det ca 50 skovlar malm. Med den fart vi har nu så borde det vara först på tisdag morgon. Vi testar på måndag så får vi se.

Nu är det dags att snart hälsa nästa skiftlag vlkomna till Lapphyttan. Nattpasset startar kl 22 och då är det kaffe på hyttbacken. Jag ska ta lite bilder och lägga in det här senare i kväll.

Det är skönt att vi är igång. Nu är det bara resten kvar.

/Bosse

Första dagen på semestern! Tänk att få vakna i en sval timmerstuga med fågelkvitter utanför och dammens inbjudande vatten fem steg från förstubron.

Efter frukost var det dags att ta en närmare titt innanför täckplåtarna i stället. Kl 10.00 skedde öppning genom att den varma sanden östes åt sidan och plåtar med det isatta röret lyftes bort. Hela ytterstället utanför timpeln (stenen ovanför utslagöppningen) var fullt med inrasad sand. Mina försök att blåsa i röret igår kväll hade förhindrats av denna sand. Kolet hade fått luft via en smal spalt under timpeln som inte var täckt med sand. Merparten sand drogs ut med en spade och en del glödande kol krokades ut i ytterstället. Jag var dock noga med att inte röra sanden i botten på stället som ska ta emot tackjärnet när det blir så dags. Plåtarna lades tillbaka och röret sattes så att det mynnade i kolbädden innanför timpeln. Fuktad sand blandades upp med den torra varma och kastades på utanpå plåtarna och stenarna runt utslagshålet. Stödstenar lades upp på den lutande sandsluttningen och ytterligare sand kastades på tills den täckte ytterligare ett par stenar utanför timpeln.

Sedan var det dags för påfyllning av kol: sanden runt kanterna på täckplåtarna togs bort och plåtarna lyftes åt sidan. Kolet hade sjunkit ner 40 cm från kanten på kransen. Det fick plats tre säckar kol varefter plåtarna lades tillbaka och tätades med sand.

Under dagen förberedde jag rostgropen för att rosta om en del av en malm som inte tagit rostning förra helgen.
Jag tog även mått på de nygjorda bälgarna och började planera inför ombyggnationen av bäddarna de ska ligga på och pumpanordningen vid hjulaxeln.

På eftermiddagen fick jag ett trevligt besök av en gammal masungsarbetare Bror Nordström som jag jag hade långa diskussioner med om hur årets försök är tänkt att genomföras. Vi gick även ner till besökscentrum och tittade på Peter Nybloms historiska bildspel från Spännarhyttan och Bror hade mycket att berätta om driften och förhållandena runt Bergslagens sista masugn. Han hittade både sin farbror och farfar bland bilderna och många andra som han kände från sin tid vid Spännarhyttan.

Framåt kvällen tände jag i rostgropen. Jag valde att använda en lite annan teknik än tidigare. Halva gropen på längden skottades fri från malm/stybb/sotblandning. Där lades in två skottkärrelass fuktig finved i vilken en brasa tändes med några torra vedträn och en papperssäck. Undertiden elden tog sig hämtade jag större stockar och plankor från den rivna vattenrännan och lede dessa på elden så att de bildade en gles brygga. På stockarna öste jag på en del malm-/stybblandning och varefter elden tog sig öste jag på mer. När all malm inne i rostgropen var uppskottad på elden fylldes andra halvan på samma sätt och den malm som låg utanför gropen lades på när elden fått fart. Som på beställning kom regnet vilket gjorde att jag vågade lämna rostningen att fortlöpa på egen hand utan risk för spridning.

Efter ett välbehövligt bad i dammen vid Avestastugan tog jag fram paraplyt och begav mig till Yvonnes där det vankades mat, öl och lite karaoke trots förkylning och heshet. Jag får framföra en senkommen ursäkt till alla Norbergsbor som var där och hörde eländet!
Mvh Anders Stenberg

Hej!
Det är jag som är Anders Stenberg. Härmed begår jag min debut som bloggare och tänkte som sådan avrapportera lite om hur förvärmningen av masugnen och övriga förberedelser inför järnframställningen fortlöper.
Jag anlände till Mynttorget i Norberg med buss från Fagersta kvart i sju på eftermiddagen. Innan dess hade jag åkt tåg från Eskilstuna med byten i Sala och Krylbo och innan dess hade jag liftat med en jobbarkompis från Oxelösund, där jag bor och arbetar. Nu har jag tre veckors semester, som jag avser att spendera på hyttbacken och i Norberg.
Efter att ha ätit kvällsmat på Portan, bunkrat skaffning på Konsum, släpat bagaget upp till Lapphyttan och packat in det i Avestastugan, som kommer att bli mitt hem de närmaste veckorna, var det dags att kolla hur läget var med masugnen: kl 21:00 var det ingen synlig glöd i röret som satt instucket genom plåtarna i utslagsbröstet. När jag blåste i det "kluckade" det som när man blåser i ett sugrör ner i vatten. Då sanden utanför skyddsplåtarna låg bra på plats med hjälp av stödstenar bestämde jag mig för att avvakta utförligare kontroll till morgonen därpå. Det var god värme i hällarna en bit ut på ugnen. Plåtarna på ugnskransen låg på plats och nivån ner till kolet var ca 25 cm.

Under veckan har vaktmästaren Janne och PIM (Ing-Marie Pettersson Jensen) från kommunen hållit koll på ugnen. Kolförbrukningen har legat på 3-4 säckar om dagen med undantag av ett tillfälle då sanden åkt ner från plåtarnas överkant och draget lett till att ugnen förbrukat 10 säckar kol. 
Tyvärr har jag lite krångel med datorer/nätverk/USB-minne vilket gör att jag inte får med något bildmaterial inledningsvis.
God natt!

Det startade tidigt då Anders gick upp halv 6 för att kontrollera ugnen. Det visade sig att sanden som vi täckt stället med torkat och runnit in i stället under natten så det kommit in mer luft i ugnen än vad vi planerat. Det gjorde att draget ökat markant och ugnen hade tänt på toppen. Vi rensade upp all sand och tog bort plåtarna för att se efter och det visade sig att timpeln spruckit lite och att sidstenarna i stället flisat sig lite när värmen ökade lite för fort när luftintaget ökade. Det såg dock inte helt mörkt ut så vi tror det ska gå att köra med det vi har. Vi placerade tillbaka plåtarna och la på mer sand för att täta ugnen och genast blev draget mindre. När det var genomglödgat på toppen så satte vi dit de två plåtarna som är gjorda för ändamålet (två hål i respektive plåt för att släppa ut gas och för att kontrollera hur mycket kol som förbrukats). Vi tätade med lera mot kranshällarna och lade sand runt kanterna för att minska riskerna för drag in i ugnen. Det verkar fungera bra för det har bara kommit lite rök under hela dagen. Nivån på kolet i toppen var 12 cm när vi lagt på plåtarna och 8 timmar senare var den 16 cm. Dvs inte mycket till avbränning om vi lyckas med att hålla ugnen tät.


Nu är det tänt i hyttan. Uppvärmning fram till den 21 juli.


Vi får inte glömma att kolla både stället och forman regelbundet (2-3 gånger per dag). Jag tar en tur i kväll vid 11-tiden så får vi se hur det ser ut. Hoppas att timpel och ställstenar inte fick för mycket stryk i natt men den som lever får se.I morse var det lite bökigt att återplacera plåtarna ensam så vi har tagit fram en ställsten (eldfast sten) som jag ska testa i morgon för att se om det är lättare att hantera ensam. Tanken är att sätta en ställsten över dammen, på sidstenarna in mot timpeln. På den ska mindre stenar läggas för att skapa en trappa med sten. Luftröret placeras mellan dammen och den uppsatta ställstenen och när det är gjort ska allt täckas med sand. ?Trappstegsstenarna? är till för att sanden inte så lätt ska rinna in i ugnen när den torkar. I övrigt så har vi siktat upp det mesta av det gamla kolet som legat i bottenlagret i kolskjulet. Vi har nu en rejäl hög med småkol för rostningen (plus en del enormt stora kol från någon tidigare körning) och en hel del fint stybb till eventuella kolmilor. Kanske kan lite användas till stället senare under försöket. Det står två säckar med avsiktat material från kolsäckarna i går som helst ska användas till stället så gör inget dumt med dessa säckar. Anders har hämtat ny lera som ligger i skottkärran bakom stugan med färskningshärden. Vi har kört fram mer sand till stället (ska köra fram mer i morgon så det finns så det räcker under veckorna som kommer) och så har vi börjat sikta bort den riktigt fina kolstybben och få kvar den malm och de större kolbitar som ska användas i nästa rostning.

På tal om försök så testade jag att baka Rieska (en norrbottnisk tunnkaka baserat på kornmjöl som kanske kunde stekas i stekpanna) till lunch. Degen var helt enligt recept men för lite mjöl gjorde degen lite kletig så det blev svårt med utbakningen och naggningen innan stekning. Inget matfett till pannan gjorde att brödet brände vid och jag tror att tjockleken på brödet blev lite för tjock så resultatet blev inte helt lyckat, Nästa gång ska jag ändra vissa saker för, förhoppningsvis, ett bättre resultat. Dock visade det sig att hungern är den bästa kryddan så allt mitt svarta, lite degiga bröd tog slut så nu vet ni hur ni som inte kan baka eller laga mat ska göra. Låt gästerna nästan hungra ihjäl och bjud sedan på mat eller bröd. De kommer att älska er matlagning (eller dö).

I morgon så ska jag gå igenom med PIM, Ulf och Janne om hur de ska hantera masugnen under uppvärmningen. Det gäller att öppna stället en gång per dag för att få drag i ugnen och rensa bort eventuella flisor?utan att röra sanden i botten för att sedan snabbt återplacera plåtar och luftrör samt täcka noggrant med sand för att förhindra luftinläckage. Sedan ska forman kontrolleras så pluggen inte torkat och läcker luft. Senare under dagen ska träpluggen i luftröret tas bort för att släppa in luft. Det ska göras en eller två gånger per dag. Allt det här är för att hålla glöden i kolen vid liv samtidigt som det inte förbrukas för mycket kol (eller blir för hög värme på kolen i schaktet så att stenen spricker). Sedan är det dags för att åka hem och börja jobba med stenläggningen av uteplatsen utanför köket. 45 kvadrat ska fixas i ordning i sommar. Det ska bli kul det med.

Det som varit spännande under helgen har varit alla intresserade människor som dykt upp på hyttbacken och i Avestastugan. Alla verkar väldigt intresserade och kanske smittar lite av vår entusiasm av sig för de verkar intresserade att komma tillbaka för att se hur det går under försöket. Kanske inte alla vill vara med att jobba som hyttdräng men många verkar ha en son, svåger, kompis eller granne som nog är intresserade. Vi får hoppas att de dyker upp på hemsidans bokningslista och på hyttbacken vad det lider. De som varit med tidigare har undrat vad vi ska göra för något i år som ska göra försöket lyckosamt eller så har de en fundering kring hur det kanske borde köras för att få det att lyckas. Alla idéer mottages med största tacksamhet. För min del har halsontet kombinerat med allt pratande (roligare än att jobba) gjort att jag nästan tappat rösten. Får hålla tyst ett tag hur det nu ska gå?

/Bosse

Sov lite dåligt pga av halsont men morgonen såg ganska bra ut även om det var lite gråväder. Dock inte mycket regn under dagen (lite smått under vissa delar). Började dagen med att rensa upp schaktet och stället så att det bara är att lägga in sand, ved och sedan kolfylla schaktet. Två killar från Borlänge (Anders och Stefan) dök upp på hyttbacken. De hade följt arbetet via på hemsidan och var nyfikna på vad som var på gång. Efter en dag på Lapphyttan har de nu anmält sig som hyttdrängar under själva försöket. Nu började de med att tända rostbädden och Anders Stenberg fixade mer lera (av den gamla vi redan hade). Ulf körde upp träkol från containrarna upp till kolhuset till fyllningen.


Anders och Stefan tänder rostgropen.

Lite om rostningen. Det gick inte så bra. Vi tror att kolstybben blev för tätt vid byggnationen så veden brann bra men rökgasen gick ut till väggen i stället för genom malmen. Vi kommer att få rosta om malmen men vi har i alla fall försökt bränna upp den blöta stybb som fanns i rostbädden. Vi tog fram en del småkol (större än stybb) ur det som ligger i kolhuset för att se hur den fungerade och det såg bra ut. Så får vi köra en ny rostning med lite nya idéer under nästa vecka.


Det rök rejält om rostningen.

Efter morgonfikat så satte vi lera och sand i forman för tätning och sedan la vi in ca 12-13 cm sand i botten på stället. Byggde upp en liten vedbrasa upp till forman för att fungera som startbrasa vid tändningen. Efter lunch så startade fyllningen. Vi körde enligt principen att vi tillsatte en siktad kolsäck á 90 liter och sedan räknade vi hur många kolsäckar vi behövde för att fylla ugnen. Det blev i princip 49 st så senare på kvällen bestämde vi att dela ugnsvolymen i 7 delar där varje uppsättning blir 7 siktade kolsäckar. Med den bränsleförbrukning som Garnej rekommenderade så visade det sig att den skovelstorlek vi ska köra med blir ?? 7 kg. Till det visar det sig att piskan som ska mäta när vi ska göra en uppsättning ska visa på ett djup på 7 dm. Det blir många sjuor.


Stället innan vi fyller upp lite av sanden i botten och över dammen. Spalten till höger om dammstenen är där tapphålet slås upp (genom sanden).


Stället med all sand på plats. Nu saknas bara lite ved så är det dags att fylla med kol.


Anders Stenberg fyller på med kol.

Eftermiddagen rullade på och sedan blev klockan 18 och det var dags för att tända ugnen . Norbergs kommunstyrelsens ordförande Kenneth Östberg fick äran att tända veden i botten på ugnen och det allt gick bra. Efter att det tagit sig var det dags att täcka över stället och installera röret för luftinsläppet. Det var bra drag i schaktet.Maria, Rebecka, Anders och jag åkte ner på puben för middag och en öl. Sedan tillbaka till hyttbacken där allt så bra ut. Glöd i röret, lite rök på toppen men inte varmt så att det börjar brinna på toppen inom kort. Vi satte igen röret och gick och tog en dusch. Kl 23:30 öppnade vi röret och det glödde snabbt till igen. Efter 30 minuter satte vi igen det igen och ska öppna igen i morgon bitti. Nivån på toppen har dock inte sjunkit speciellt mycket så det ser nog ganska bra ut för kolförbrukningen under förvärmningen. Nu är klockan 00:20 så nu stänger vi för idag. En bra dag.

/Bosse

Som redan tidigare nämnts på föreningen hemsida så kommer det äntligen att bli järnförsök på Nya Lapphyttan i sommar igen! Här kommer medlemmar ur föreningen Järnet på Lapphyttan att skriva om hur försöket fortlöper med start den 21 juli. Så alla ni som inte kan vara med hela tiden kan gå in här och läsa och följa med i vad som händer på hyttbacken. Vi ska försöka få upp både text och bilder.

Efter att ha haft uppehåll så har nu föreningen i samarbete med Norbergs kommun lyckats få till alla resurser som krävs för ett järnförsök. Och det är inte lite ska ni tro.....Kol måste beställas och det är inte billigt, en ny vattenränna var tvungen att byggas, ugnen måste inför varje järnförsök muras om, malm har vi hämtat i Dannemora, malmen ska rostas m.m. Men framförallt så måste det till en massa frivilliga som vill ställa upp som hyttdrängar under järnförsöket.

Om du känner dig manad och vill veta vad det innebär att vara hyttdräng så gå in på föreningens hemsida, www.jarnetpalapphyttan.se och anmäl dig.

Här kommer lite bilder från tidigare års järnförsök.



Formbröstet


Masugnen med vattenrännan till höger och vattenhjulet.



Nattvy över masugnen, vackert eller hur?



Detta är en av hyttdrängarnas uppgift, att fylla på kol och malm regelbundet. Här fyller man på mitt i natten.



Vattenhjulet.