Lördag den 28 juli .... att det ska vara så svårt med flytande järn .....
Det rinner ..... men tyvärr bara slagg.
Jaha då var det dags för ett nytt inlägg på bloggen. Nu har det varit två intensiva dagear sedan förra inlägget så jag går snabbt igenom desssa. I fredags så var det seminarium om Medeltida Järnframställning och bergsbruk i gamla Folkets Hus här i Norberg. Det var ett antal intressanta som bland annat tog upp bakgrunden kring Nya Lapphyttan och lite om försöken där, Naes Jernverksmuseum i Norge, medeltida gruvbrytning i Sverige, MArinarkeologisk forskning kring järnframställning (osmund i lasten), Hyttehamn (masugn i Västergötland?) som avslutades med presentation av 3 nya projekt (Bergsbruk och riksbildning, Svensk nationalatlas (bergsbruk ...) och Historia och framtid - Bergslagen). Det var helt klart intressant.
Efter en dags lyssnande var det avslutning på hyttbacken på Nya Lapphyttan för att se hur det gick samt lite att äta i form av ett mycket gott Gästabud (vildsvinssoppa (mumma), kyckling, lax och korv med gott bröd och honungsmjöd).
Hur gick då försöket. Jo... vi fick hjälp av Multiserv att syrgasbränna bort den rusa som suttit under forman (bilden med all smälta övers i bloggen kommer från denna syrgasbränning så den gills inte även om det var kul att se hur det faktiskt rann ut ur ugnen). Efter det så drog vi igång igen men nu så värmde vi stället med de yttre rören som vi testat med tidigare så allt så ganska lovande ut. När vi startade blästern i forman så började det rinna slagg och lite metall ganska direkt men det fortsatte att samlas i en bad strax innanför forman. Vi behövde inte peta undan det utan det rann undan men det gick inte speciellt fort. Tendensen under eftermiddagen var i stort sett samma.... dvs att det fanns en lite pöl med slagg som låg kvar under forman och den frös snabbt till om det försvann varm kol från forman. Det kändes lite tröstlöst. Vi rensade stället ett par gånger under kvällen och det visade sig att vi kanske hade två ugnar i en (låter spännande eller hur!). Vad vi såg var att vi fick smälta över forman som inte riktigt dränerade undan och en del bredvid forman där reducerad malm och slagg passerade ner i fast form. Vi har fortfarande problem med att gasen går för lätt igenom ugnen (dvs rakt upp från forman och inte runt i stället.
Natten mot lördagen var en riktig kamp där Anders, Dag Atle och Arne fick jobba hårt för att se till att hålla forman ren från smälta. PÅ morgonen var vi lite uppgivna eftersom det lutade åt att vi inte skulle klara av att hålla forman ren utan måste syrgasbränna ytterligare en gång (på måndag i så fall).
Dag Atle fixar till ett redskapsskaft
Innan vi gav upp fullständigt så prövade vi en sak och det var att dra för plåtarna på toppen för att öka trycket inne i ugnen och se om vi kunde styra gas mot tapphålet. När vi bara tillät en liten öppning på toppen så visade det sig att vi fick viss del av gasen från forman att blåsa ut ur tapphålet.... Kanon.... nu kan vi förvärma stället med riktigt varm gas ifrån forman.
Nu är det bara att rensa upp kring forman så köra vi. Vi använde en plåt för att hålla kolet på plats i tapphålet och kunde då se hur det såg ut under forman. Det fanns en hyfsad rusa men det kanske går att spetta bort. Det blir något för eftermiddagsskiftet och natten att ta tag i. När vi öppnade i tapphålet med plåten såg vi också att det låg en massa kolaska under forman. Det kan ha varit det som hindrar slaggen från att komma ner. Nu är det i alla fall borta så vi får se hur det går när vi kan dra igång igen.
Vattenrännan från nedre dammen
Under eftermiddagen har också diskussionerna kring att eventuellt höja ugnspipan något. I en skrift från 1500-talet är det nämnt att masugnarna då var storleksordninge 8 aln höga och Garnej nämner att höjden låg mellan 6-9 aln. Vi ska göra ett försök med att höja ugnen upp till knappt 8 aln (dvs med ca 130 cm. Det borde hjälpa till med reduktionen av järnoxiden så att separationen av slagg och metall går lättare strax över forman. Det får dock bli ett arbete för nästa vecka.
Nu är det lite senare på kvällen. Jag har just varit uppe och ätit laxpate med romsås fölt av en lite smärgår med stekta kantareller. Det är inte helt fel med lite kvällsmat på hyttbacken. Det verkar som man fått bort mycket av det under forman. Nu går man in via forman och ser allt bra ut så kommer vi att starta ugnen igen under natten. Det låter nått det. Nu ska det bli kul när klockan blir 6 igen så jag får se hur det gått.
Ha en trevlig kväll och anmäl er till tjänstgöring. Vi behöver folk.
/Bosse
I väntan på start. Dags för uppsättning.
Torsdag den 26 juli.....väntans tider ......
Det är varmt i stället men inte riktigt helt smält ännu
Nu är det torsdag kväll och vi har sett både positiva och negativa saker idag. Det positiva är att vi kan varmhålla stället för att ta emot smälta så när det kommer smälta så är det redo. Det negativa är att vi inte får bort den fastfrusna skållan kring forman med de metoder som vi har tillhanda på hyttbacken. Under ett par tre timmar hade vi bläster in i ugnen oh under den tiden såg vi smälta komma ner i stället men så fort formhålet satte igen så blev det svårare. Vi har pratat med Multiserv som i morgon eftermiddag ska hjälpa oss med en syrgasbränning så att vi får bort skållan. När det är gjort är det förhoppningsvis så att vi är redo att köra igång igen och nu med bättre resultat.
I väntan på smälta. Annars har dagen varit fylld med diskussioner eftersom eftermiddagen bestod av dels ett referensgruppsmöte inom Jernkontorets regi och dels att Gert Magnusson höll ett föredrag om bakgrunden kring bergshanteringen i Sverige och Bergslagen med mycket kring utgrävningen av ursprungliga Lapphyttan och resultaten från den. Även delar av de tidigare försöken berättade han om så det var mycket intressant att höra om.
Uppsättartavla för att hålla reda på uppsättningarna och vad som kommit ner i stället.
I morgon ska vi fortsätta att varmhålla henne (masugnen är alltid en hon) innan det är dags för att få bort rusan kring forman. På dagen är det en seminariedag på gamla Folkets Hus i Norberg som ska handla om järnhantering. Det ska bli intressant även om jag ska berätta om årets försök hittills.
Vi ses på hyttbacken.
Och nu är det dags att anmäla er som hyttdrängar. Vi har lite ont om folk under nästa vecka så passa på och få en kul upplevelse.
/Bosse
Onsdag 25 juli .....och inte helt smält järn.....men snart så...
Alvin Bauer på masugnskransen en tidig morgon....(alla bilder är tagna av Ralph Snel. Tack för lånet)
Senaste bloggen var från i måndags tror jag så jag drar lite om vad som hänt sedan dess. När forman öppnades i söndags så såg det riktigt bra ut med vita droppar av smälta som droppade/rann ner genom kolbädden innanför. Tyvärr visade det sig att förvärmningen av stället inte riktigt fungerade som den gode Garnej beskrivit. Vi fick inte upp tillräckligt med tryck på luften från bälgarna för att trycka ut gas genom öppningen under timpeln (vid utslagsbröstet) så det kol som fanns i stället hade inte blivit tillräckligt varmt för att kunna varmhålla den smälta som rann förbi forman. Det tog ett par timmer innan det syntes men sedan började det vara svårt att få undan den smälta som bildades vid forman. När vi öppnade för att se efter hur det såg ut hittade vi ganska bra med material från den uppsättning som passerat förbi forman innan vi fick igång bälgarna (en klump med metall och slagg med en malmbitsliknande form. 
Första järnet är inte helt flytande
Vi rensade stället och kände efter hur det verkade vara kring forman och där fanns det en rejäl rusa som satt fast. Några slag med spett verkade inte göra någon skillnad så vi bestämde att lägga in några rör via tapphålet där vi drog in luft. För att få upp temperaturen gjorde vi en glödbädd utanför dammen så att rören fick ligga och glödgas där. Luften in förvärms då och ger en varmare flamma där utloppet från röret ligger (inne i stället). Det såg rejält varmt ut inne i röret trots att vi bara körde med självdrag så det verkar som det kan hjälpa till att värma upp rusan under forman.
Det fanns fortfarande kol i forman så vi fortsatte med lite bläster i forman för att hålla värmen där och få lite smälta som också värmde. På kvällen öppnade vi igen och först blev vi förskräckta hur varmt det egentligen var i stället eftersom timpeln var rejält rödglödgad. Utan forma som ger den sista kraftiga uppvärmningen så smälter inte det nedgående järnet och slaggen utan den fick vi ta ut med krokar.
VI fortsatte på samma sätt under tisdag förmiddag med i stort sett samma resultat. Vi har värme i stället men det räcker inte till att få rusan under forman att släppa. Vi kör bläster genom forma under större delen av förmiddagen och tar ut slagg och järn via forma. Det håller värmen uppe på rusan så den värms innifrån också. Så fort den kallnar pluggar vi forman med lera och låter den vila och värmas upp lite för att få ner lite mer kol uppifrån. Vi har tagit ut nästan två hinkar med slagg och metall under tisdagen.
Tättorna med luft precis utanför forman
Till lunch på tisdag tar vi nästa steg. Vi behöver lite mer fart i stället så nu tar vi till modernare metoder. Det är främst i brist på mindra handbälgar som vi tar till en luftfläkt på ett av rören under timpeln. Det blir direkt ett helt annat lyse i röret och värmen stiger markant. Efter ca 3 timmar med denna teknik visar det sig att rören har smält av inne i ugnen. När vi öppnar rinner det lite smälta och det ligger ganska mycket halvsmält material i närheten av timpeln. Det är svårt att spetta under forman men det verkar så pass positivt (även om det fortsättningsvis är mycket jobb i forman med stokning (och uttag av slagg och metall). Den smälta som kommer från ovansidan forman är dock rejält varm och rinner bra så vi saknar i stort sett bara kontakt mellan forma och ställ. Det är där vi ska jobba fortsättningsvis.
På eftermiddagen och natten till onsdag kör vi på på samma sätt även om vi bara kör fläkten intermittent (vill inte bränna av röret så att timpeln kan skadas).
Nu är det onsdag morgon och nu vet vi att det kan bildas smälta i stället även om vi behöver finslipa tekniken. På mogonkvisten så lät nattskiftet fläkten gå lite längre. Strax efter 6 så gick vi in för att se vad som hänt sedan 22 i går kväll. När vi tog bort röret hade det smält av igen strax under timpeln. Innaför röret fanns ingen kol men däremot ett lager med slagg som kommit ner flytande men kylts av luften från röret (utan träkol framför röret får man ingen värme). Vi får jobba vidare med hur vi sköter röret med fläkt och hur vi förvärmer stället med andra rör. Jag tror att vi har fått lite hum om tekniken att värma stället så mycket att vi kan bibehålla smältan flytande.
Sista öppningen nu på eftermiddagen kl 14 såg ut att vara nära flytande. Vi behöver nu "bara"få forman i bra skick.
Planen är ännu mer koncentration på värme mot forman via rör i botten. Speciellt i slutet mot skiftet innan öppning. I forman gäller det att alltid ha kol i öppningen för att kunna värma med bläster. Syrgas? Hilti?
Det känns inte helt omöjligt att fixa det här.... oh vi har kommit på en massa andra bra grejor vad det gäller medeltida masugnskörning... reparera forma går som en dans nu...
Hyttdrängar får ibland sköta underhålls- och reparationsarbete.... klasskamraterna Alf och Ingemar får representera den generation som slits ut först så står vi andra för goda råd.
Tack till alla Hyttdrängar som medverkat hittills. Jag hoppas ni haft kul. och hörni ... gör inte av med hela lönen på nöjen nu... Det har varit en upplevelse att minnas bara att träffa och prata med alla er som varit med som hyttdrängar. Snart blir det kryddat med lite flytande.
Det finns fortfarande plats kvar på vissa skift. Hör gärna av er.
/Bosse
Söndag 22 juli: Nu är det bara resten kvar ....
Har nu tagit mig tid att skriva lite på bloggen. Det har varit ganska intensivt de senaste dygnen. Jag kom upp till Norberg i Torsdags och det har varit lite saker att göra inför starten. Till det tillkommer alla som är intresserade av försöken. Det är kul att prata med alla intresserade även om det tar lite tid. Som masmästare kan man ta sig lite frihet och prata med folk så får de andra jobba. Något privilegium måste man ju ha eller hur?
Under torsdag, fredag och lördag har det varit stort fokus kring arbetet med bälgarna. Det gällde att få till placeringen, nockarna, lyftarna och tättorna. Det blev tidig start och sen avslutning där jag tror att jag och Anders Stenberg kunde ta en tillflykt till Avestastugan vid midnatt både torsdag och fredag. Janne som jobbar på Nya Lapphyttan körde också lite övertid. Undrar vad de säger hemma när han försvinner hemifrån vid 7-tiden på morgonen och sedan dyker upp först vid 10-11 på kvällen?
Lördag var annars ganska skoj med kanonväder och invigningen av Engelbrektutställningen och uppsättningen av den första malmen på masugnen.
Invigning. (Klicka för större bild.)
Första malpåsättningen. Anders Stenberg, Bosse Sundelin och Janken Myrdahl.
I och med den första malmuppsättningen så satte vi lite tidspress på vårt arbete med bälgarna. Vi hade egentligen bara 20 timmar på oss innan vi skulle starta bälgarna (malmen är i formnivå kl 8på söndag morgon).Vi började också skiftgången med betalande arbetare (det kostar faktiskt 100 kr för att bli medlem i föreningen och som medlem så är man försäkrad. Bra va.)
Under lördagen så handlade det om fortsatt arbete med bälgarna. Att få till bra fungerade nockar tog ganska lång tid. Annars så var det uppsättningar av kol och malm hela dagen och natten, Vi byggde och startade en ny rostbädd under dagen. Till nattskiftet så trodde vi att bälgarna var klara och att det bara var att köra igenom dessa under 8-10 timmar för att se att de fungerade bra under längre tid.
Janne arbetar med bälgarna.
Lördag var också kul i och med att Ralf Flemmich från Ekenäs i Finland anlände med sin kamera. Han ska följa och föreviga hela försöket och alla de arbetsmoment som ingår i vårt försök.
Söndagen startade fantastiskt med solig och vindstilla morgon där jag tog emot morgonskiftet på en strålande hyttbacke klockan 6 på morgonen. Först jobbade vi med balanseringen av hjulet. Motvikt i form av träbit på rätt ställe löst i stora drag problemet men när vi sedan provkörde med full fart och bälgarna inkopplade visade det sig att den ena sidan av hjulaxeln höll på att ställa till det för oss. Efter att alla på morgonskiftet funderat så lyckades vi lösa problemet (i alla fall verkar det vara under kontroll). Vi tog till och med tag i plan B och förberedde för ett alternativ utan bälgar men hoppas att vi klarar oss utan plan B.
Klockan 12:20 så var det då dags. Efter att vi rensat ur stället och ordnat kring utslagsbröstet så rensade vi ur forman, försökte lersmeta den (inte helt lätt så det får vi träna på) så var det dags att koppla in tättorna och sätta bläster på ugnen. Det gick bra och det såg direkt rejält varmt ut i forman så det kändes bra.
Det enda som inte riktigt var som jag förväntat mig var att det inte kom ut bläster under timpeln. Troligtvis har vi inte tillräckligt tryck på blästern och med lite malm i beskickningen så blir motståndet i schaket så lågt att den suger in luft under timpeln. Vi täcker med stybb och försöker värma stället med kol längre ut i stället. Jag tror att det kan fungera så här initialt. För att öka motståndet i schaktet har vi försökt strypa toppen med plåtar men om det har effekt eller ej vet jag inte.
En annan sak är att vi testar med att inte sikta kolen allför noga. Med mer fint material i kolet så ökar mottrycket i ugnen och då kan vi kanske styra blästern mot timpeln. Som Ronny Eriksson från Piteå sa i en föreställning: densomleverfar.se.
Att vi inte kom igång i tid på söndag morgon innebar att den första malmuppsättningen han passera förbi forman (planen var att vi skulle möta den malmen med blästern via forman) innan vi fick igång bälgarna gjorde att den uppsättningen kom ner i stället i fast form i stället för i flytande form. I samband med starten kunde vi ta ut ca hälften av den reducerade malmen men en klump fick vi lämna kvar. Vi försökte ta ut den senare under kvällen men får nog vänta ett tag innan värmen i stället ökat.
I forman ser vi att det kommer smälta i droppform så värmen finns där. Ska man följa Garnej´s (från 1791) beskrivning så ser det ganska bra ut. Dropparna i forman är både svarta och vita så det borde borga för att det inte går för kallt (bara svarta droppar) eller onödigt varmt (bara vita droppar). Låt oss hoppas.
Vad det gäller rostningen så verkar det vara något vi behöver fundera kring. Även denna gång så gick det inte riktigt bra. Det blev en alltför tät bädd som inte ville ta riktigt fart. Här får vi fundera lite om hur det ska göras.
Rostgropen.
När blir då första tappningen?
Som det ser ut nu så gör vi uppsättningar med ca 2,5 timmar mellanrum. Eftersom det krävs storleksordningen 15 skovlar för att fylla stället med smälta så blir första synliga flytande slaggen över dammkanten ca 17 timmar efter ugnsstart dvs i morgon bitti.
När kommer första järnet?
Järn producerar vi redan nu men planen är att göra den första järntappningen kl 14 i morgon (måndag) även om det är lite tidigt men vi tänkte i alla fall försöka. För att fylla hela stället nu krävs det ca 50 skovlar malm. Med den fart vi har nu så borde det vara först på tisdag morgon. Vi testar på måndag så får vi se.
Nu är det dags att snart hälsa nästa skiftlag vlkomna till Lapphyttan. Nattpasset startar kl 22 och då är det kaffe på hyttbacken. Jag ska ta lite bilder och lägga in det här senare i kväll.
Det är skönt att vi är igång. Nu är det bara resten kvar.
/Bosse
Arbete under Tillvaktningen (2 första veckorna).
Normalt sett så kördes en masugn av den här sorten (Gammal Svensk Masugn) storleksordningen 20-30 veckor i ett sträck. Det tog ca 3 veckor att få upp värmen i schaktet så att produktionen blev maximal. För att öka värmen krävs mer bläster och med mer bläster kan malmmängden ökas. Ökar man dock värmen för fort kommer ugnsinfodringen att ta så pass mycket stryk att körningen kan bli tvungen att avbrytas. Ju långsammare man ökar farten (och värmen) i ugnen desto längre håller ugnen. Det bästa var så att kampanjen begränsades av mängden malm eller träkol och inte att ugnen gick sönder.
I vårat fall så har vi varken träkol eller personal som kan köra masugnen längre än ca 14 dagar, dvs vi kommer att befinna oss i uppvärmningsdelen under hela vår körning. Det är inte så stor skillnad mot vanlig körning utan den stora skillnaden är att vi inte kan köra ugnen med full fart. Även om vi kör hårdare än vad som rekommenderas så kommer vi inte att komma upp i ugnens högsta kapacitet (och så vill vi ju att ugnen ska hålla ihop under dessa två veckor vi kör).
Nedan så har jag punktat upp lite om de arbetsuppgifter som gäller för olika delar av ugnen och lite hur vi kan tänkas agera under försöket.
Tillvaktning (Värmningsdygnen dvs de första 3 veckorna)
Denna period handlar mycket om att värma upp ugnsväggarna och stället så mycket att klara full produktion (storleksordningen 8-10 skovlar på vår lilla ugn även om Garnej pratar om att full produktion är 13-15 skovlar malm med en bläster på 11 slag per minut).
Hur ska vi agera under tillvaktningen?
A: Med Malmen
* Öka malmen med 1 skovel (till 3 st) när blästern sätts på och kör så första dygnet (ser allt bra ut gör en ökning med 1 skovel efter ett halvt dygn.
* I princip ska malmen ökas med en skovel per dag men det beror till stor del på hur processen ser ut. Faktorer att ta hänsyn till:
- Malmens beskaffenhet
- Blästerns styrka
- Ugnens beteende
- Värmen på ugnsväggarna
- Blåsningens längd (hårdare körning vid kortare kampanjer)
"Inom ett dygn ska en masmästare kunna avgöra läget"
B: Blästern och formans skötsel
* 6 slag per minut i ett halvt dygn sedan ökas farten till 7 slag per minut (ska ökas när mer malm kommer ner i formnivån (dvs när vi får ner de första uppsättningarna med 3 skovlar malm). Det gäller sedan att hålla reda på när nästa malmökning kommer ner till formnivå.
* Anpassa vikterna på bälgarna så att inte luften i bälgen tar slut innan den andra bälgen börjat blåsa luft igen.
* Styr blästern (med formsmetning) rakt in i stället. Tättorna ska vara rätt riktade och lagom avstånd från formöppningen.
Mängden bläster baseras på :
- Att hålla godset väl smält och flytande (ej mer)
- Järnet ska skilja sig från slaggen
- Ej ta för hårt på ställväggen
- Ej smälta upp sanden i botten
* Håll forman ren
- Använd formstokaren regelbundet
- Formspett och slägga om det krävs.
- Dra ut eventuell slagg (om det är kallt i ugnen)
- Nedkommande flisor och slaggklumpar tas ut med formkroken
- Ansa forman med lera (1:3 lera:sand) "smeta forman med lera"
- Om dammen/yttre stället är lite kallt så kan forman smetas så att blästern
styrs lite mot timpeln. Samtidigt kan stybbmängden mellan dammen och
timpeln minskas något för att styra mer bläster ut den vägen.
C: Arbetet i stället
* Ansa framstället
- Dra fram kol mellan damm och timpel
- Täck med torr stybb (blästern ska "tillra" fram både vid timpeln och
dammen)
* Blästern ska under hela blåsningen lite "låga fram" vid både timpel och damm (över hela ytan). Det kan justeras något enare om timpel eller damm slits hårt (sand/slagg över stybblagret)
* Om kol och stybb tar slut i framstället dras nytt kol ut som sedan stybbas.
* Ha alltid sand (med lite stybb) på dammen
Alla verktyg ska "kara" sand framför sig in i stället. Ny sand ersätter (och värms upp)
* Värm alltid redskapen innan man arbetar i stället. Fuktiga redskap är livsfarliga när man arbetar i smälta!
* Rör inte sanden i botten med redskapen
* Låt eventuell tappad slagg ligga kvar uppe på sanden i närheten av dammen för att förvärma sanden.
Sanden i botten på stället kommer att smälta bort efter de första 3-5 dygnen när temperaturen i ställstenen blivit tillräckligt hög för att klara av smälta utan att gå sönder.
* Ta inte bort påfruset material från ställväggarna. Låt värmen ta ut sin rätt. Det kommer att släppa efter drygt en vecka. Smält järn hjälper till att rensa väggarna från påkladdningar.
* Ställstenen kommer att mjukna under de första dagarna. Var försiktigt med spettningen under dessa dygn.
* Möt första malmen eller kallt material senare under försöket med spettet och håll det i blästern ett tag för att få den att smälta upp.
* Om det visar sig att slaggen inte vill smälta upp ordentligt så får man dra ut slaggen med slaggkroken
* Öppna stället (ta bort stybben) så sällan som möjligt eftersom det kyler stället och gör det svårare att få järn och slagg att smälta upp.
-----------------------------------------------------------------------------
Det här är några riktlinjer för arbetet kring masugnen under försöket. Vi får gemensamt försöka hitta mer exakt hur man kan tänkas jobba medans försöket pågår. De flesta arbetsmoment ska vi försöka dokumenter med kamera och andra beskrivningar. Jag hoppas det kan bli en bra guide för framtida försök.
Nästa del i masmästaren funderar kommer att handla om hur man bedömer hur processen går och hur masugnen mår. Det är egentligen inte så svårt enligt Garnej. Det gäller bara att studera följande så löser det sig automatiskt:
- Flamman på toppen
- Ugnens ljud
- Masugnskransens färg
- Färg i utslagsbröst
- Hur det ser ut innanför forman
- Slaggen egenskaper
- Järnet egenskaper
Som sagt jag återkommer med mer om ovanstående.
/Bosse
Påblåsning ......Vad ska göras när vi drar igång bälgarna?
Att fylla ugnen innebär som sagts tidigare att vi börjar chargera malm på ugnen. När den första malmen är en koluppsättning ifrån formnivå (man får hålla koll på hur många uppsättningar som gjorts) så är det dags att börja förbereda för att sätta igång bälgarna så att vi kan börja blåsa in luft och få upp rejäl värme i ugnen (det är när bälgarna börjar trycka på med luft som gör att värmen innanför forman börjar närma sig 1400-1500 grader som krävs för att smälta järn).
Den del där bälgarna startas kallas för Påblåsning.
Påblåsning (bläster på ugnen)
Blästern ska möta malmen! Dvs bälgarna ska sättas igång och forman öppnas när den första malmuppsättningen är en halv koluppsättningen från forman.
Vi ska försöka passa starten av blästern så att den sker under eftermiddagen på lördag den 22 juli. Anledningen är mer av praktisk natur eftersom det är bra att göra det under dagtid då fler personer kan hjälpa till. Anders Stenberg är den som kan bälgarna och vattenhjulet bäst så det är bäst att passa på när han jobbar.
Mer om påblåsningen. Det finns ett antal saker som ska göras i samband med påblåsningen.
Innan bälgarna dras igång så ska detta göras:
Vid timpeln:
- Ta bort plåtar och sand
- Ta bort eventuella skärvor i stället (försiktigt med sanden i botten)
- Dra ut uppglödgade kol ut mot dammen
- Kontrollera att sanden i tapphålet är packad
Vid forman:
- Stöt ut leran i forman. Ta ut den med formkroken.
- Smeta till lerforman (använd formspaden och ta lera som sedan doppas i vattnet). Vid lagom konsistens läggs leran i formöppningen och formas till en jämn form (likt en liggande halvmåne) med spaden.
- Släpp på bälgarna. Först långsamt tills att det syns malm i forman. Då ökas farten till ca 6 slag/minut dvs 3 slag/minut för respektive bälg. Justera vikterna på bälgarna så att inte en bälg går tom innan nästa börjar ge luft.
Tillbaka till timpeln:
- När bälgarna börjar gå ska utrymmet mellan damm och timpel täckas med stybb (endast lite bläster ska "tillra" fram genom stybben)
- Den första malmen "möts med spettet" om den ser lite trög ut. Lyft den med spettet och låt den ligga lite i blästern för att smälta upp bättre (lägg spettet mot dammkanten eller en bock utanför dammen och kör lite som en hävstång). På samma sätt görs med kommande malmuppsättningarna som kommer ner i formnivå. Det gäller att hålla koll i forman.
Uppsättningar:
- Öka malmmängden med 1 skovel (till 3 st per uppsättning) så fort bälgarna dras igång. Behåll kalkstensmängden (en skovel per uppsättning) om slaggen ser bra ut. Ser den torr ut så slutar vi chargera kalksten.
Då är vi på gång .... nu är det bara resten kvar .....
Under det första dygnets drift kommer det att visa sig hur det kommer att gå i år. Den gode Garnej skrev i sin Handledning uti Svenska Masmästeriet att en bra masmästare ganska snabbt ser hur det artar sig. Vi får se om vi som är ute och kör den här hyttan kan göra en bra bedömning. Dock, ser den bildade smältan bra ut kan vi öka malmuppsättningen med ytterligare en skovel efter halva dygnet.
Jag kommer att lägga till bilder till denna beskrivning när vi väl dragit igång.
/Bosse
Lördagen den 14/7 en vecka efter tändning - en vecka till driftstart...
Efter frukost var det dags att ta en närmare titt innanför täckplåtarna i stället. Kl 10.00 skedde öppning genom att den varma sanden östes åt sidan och plåtar med det isatta röret lyftes bort. Hela ytterstället utanför timpeln (stenen ovanför utslagöppningen) var fullt med inrasad sand. Mina försök att blåsa i röret igår kväll hade förhindrats av denna sand. Kolet hade fått luft via en smal spalt under timpeln som inte var täckt med sand. Merparten sand drogs ut med en spade och en del glödande kol krokades ut i ytterstället. Jag var dock noga med att inte röra sanden i botten på stället som ska ta emot tackjärnet när det blir så dags. Plåtarna lades tillbaka och röret sattes så att det mynnade i kolbädden innanför timpeln. Fuktad sand blandades upp med den torra varma och kastades på utanpå plåtarna och stenarna runt utslagshålet. Stödstenar lades upp på den lutande sandsluttningen och ytterligare sand kastades på tills den täckte ytterligare ett par stenar utanför timpeln.
Sedan var det dags för påfyllning av kol: sanden runt kanterna på täckplåtarna togs bort och plåtarna lyftes åt sidan. Kolet hade sjunkit ner 40 cm från kanten på kransen. Det fick plats tre säckar kol varefter plåtarna lades tillbaka och tätades med sand.
Under dagen förberedde jag rostgropen för att rosta om en del av en malm som inte tagit rostning förra helgen.
Jag tog även mått på de nygjorda bälgarna och började planera inför ombyggnationen av bäddarna de ska ligga på och pumpanordningen vid hjulaxeln.
På eftermiddagen fick jag ett trevligt besök av en gammal masungsarbetare Bror Nordström som jag jag hade långa diskussioner med om hur årets försök är tänkt att genomföras. Vi gick även ner till besökscentrum och tittade på Peter Nybloms historiska bildspel från Spännarhyttan och Bror hade mycket att berätta om driften och förhållandena runt Bergslagens sista masugn. Han hittade både sin farbror och farfar bland bilderna och många andra som han kände från sin tid vid Spännarhyttan.
Framåt kvällen tände jag i rostgropen. Jag valde att använda en lite annan teknik än tidigare. Halva gropen på längden skottades fri från malm/stybb/sotblandning. Där lades in två skottkärrelass fuktig finved i vilken en brasa tändes med några torra vedträn och en papperssäck. Undertiden elden tog sig hämtade jag större stockar och plankor från den rivna vattenrännan och lede dessa på elden så att de bildade en gles brygga. På stockarna öste jag på en del malm-/stybblandning och varefter elden tog sig öste jag på mer. När all malm inne i rostgropen var uppskottad på elden fylldes andra halvan på samma sätt och den malm som låg utanför gropen lades på när elden fått fart. Som på beställning kom regnet vilket gjorde att jag vågade lämna rostningen att fortlöpa på egen hand utan risk för spridning.
Efter ett välbehövligt bad i dammen vid Avestastugan tog jag fram paraplyt och begav mig till Yvonnes där det vankades mat, öl och lite karaoke trots förkylning och heshet. Jag får framföra en senkommen ursäkt till alla Norbergsbor som var där och hörde eländet!
Mvh Anders Stenberg
Fredagen den 13/7 och veckan innan...
Det är jag som är Anders Stenberg. Härmed begår jag min debut som bloggare och tänkte som sådan avrapportera lite om hur förvärmningen av masugnen och övriga förberedelser inför järnframställningen fortlöper.
Jag anlände till Mynttorget i Norberg med buss från Fagersta kvart i sju på eftermiddagen. Innan dess hade jag åkt tåg från Eskilstuna med byten i Sala och Krylbo och innan dess hade jag liftat med en jobbarkompis från Oxelösund, där jag bor och arbetar. Nu har jag tre veckors semester, som jag avser att spendera på hyttbacken och i Norberg.
Efter att ha ätit kvällsmat på Portan, bunkrat skaffning på Konsum, släpat bagaget upp till Lapphyttan och packat in det i Avestastugan, som kommer att bli mitt hem de närmaste veckorna, var det dags att kolla hur läget var med masugnen: kl 21:00 var det ingen synlig glöd i röret som satt instucket genom plåtarna i utslagsbröstet. När jag blåste i det "kluckade" det som när man blåser i ett sugrör ner i vatten. Då sanden utanför skyddsplåtarna låg bra på plats med hjälp av stödstenar bestämde jag mig för att avvakta utförligare kontroll till morgonen därpå. Det var god värme i hällarna en bit ut på ugnen. Plåtarna på ugnskransen låg på plats och nivån ner till kolet var ca 25 cm.
Under veckan har vaktmästaren Janne och PIM (Ing-Marie Pettersson Jensen) från kommunen hållit koll på ugnen. Kolförbrukningen har legat på 3-4 säckar om dagen med undantag av ett tillfälle då sanden åkt ner från plåtarnas överkant och draget lett till att ugnen förbrukat 10 säckar kol.
Tyvärr har jag lite krångel med datorer/nätverk/USB-minne vilket gör att jag inte får med något bildmaterial inledningsvis.
God natt!
Första malmen på ugnen
Själva starten av masugnen kopplas till när bälgarna dras igång. Men för att processen ska fungera som bäst ska det ske när den först chargerade malmen befinner sig strax ovanför forman dvs ca 3 meter ner i schaktet. Det innebär att vi kommer att börja göra uppsättningar med malm innan bälgarna dras igång. Det momentet kallas: Att fylla ugnen.
Fylla ugnen (dvs börja chargera lite malm i ugnen)
1. Ta bort plåtarna som ligger över toppen
2. Rensa bort eventuella flisor som ligger uppe på beskickningen.
3. Chargera kol upp till kranshällarna.
4. Chargera en skovel kalksten i centrum av ugnen.
5. Chargera 2 skovlar malm i centrum på ugnen
OBS chargera ej kalksten och malm i närheten av ugnsväggen! Båda materialen kyler väggarna om de chargeras för nära väggarna. Kalkstenen har till uppgift att reagera med skärvor, lera och sand som släppt från ugnsväggarna så att den slagg som bildas blir lättflytande.
En skovel rymmer ~6,5 kg malm. Det finns ett volymsmått (skovel) för malm vid ugnen. Till hjälp att lägga på malmen så finns det ett speciellt verktyg tillverkat.
6. Öppna röret i dammen och släpp in lite luft.
7. När kolet sjunkit ner till det förutbestämda sättdjupet (~70 cm som mäts med piskan) så chargeras ugnen med en uppsättning kol (2 korgar).
8. 1 skovel kalksten chargeras i mitten av ugnen
9. 2 skovlar malm chargeras i mitten av ugnen. Från och med nu och fram till dess att vi sätter bläster på ugnen ska 2 skovlar malm chargeras per uppsättning. När sedan bälgar dras igång så ska vi öka till 3 skovlar per uppsättning.
10. Notera tid för varje sättning och beräkna var den första malmpåsättningen är i ugnen (nu behövs uppmätningen av antalet korgar som ugnen innehöll i samband med fyllningen inför värmningen).
Ugnen rymmer 7 stycken uppsättningar där varje uppsättning består av 7 stycken kolsäckar (90 liter) som är siktade i uppsättningskorgarna. Notera tiden för respektive uppsättning plus hur många skovlar malm och kalk för respektive uppsättning på uppsättningstavlan. Mät sjunkhastigheten (sättdjup var 30 minut) för att bedöma när den 7 uppättningen når forman.
11. Meddela Masmästaren när den kolet från den första uppsättningen är i formnivå. För nu är det snart dags att sätta igång blästern.
Eftersom vi bara har det lilla röret öppet när det är dags att fylla ugnen med en malmbeskickning så kommer det att ta lite tid innan den är nere i närheten av forman. Det är trots allt nästan 4 kubikmeter träkol som ska brinna upp. Vi kommer troligast att börja fyllningen redan under fredagen den 20 juli för att kunna starta bälgarna under lördagen den 21 juli.
En liten lathund vad det gäller när det är dags att börja se smälta komma ut ur ugnen. Fär att få slaggen upp i nivå med dammen så krävs det att storleksordningen 10 uppsättningar (20 skovlar malm) passerat forman. Det innebär att vi måste ha gjort ca 17 uppsättningar uppe på masugnskransen.
Det krävs att ca 18 uppsättningar (50 skovlar malm) har passerat forman för att se järn över dammkanten. Det är storleksordningen 25 uppsättningar uppe på masugnskransen.
Exakt när det kommer att ske kan vi få en bra uppfattning om först några timmar efter det att vi dragit igång bälgarna. Det är först då så vi får ett mått på hur mycket luft vi får in i ignen och därmed hur mycket kol vi förbrukar (dvs hur fort kol och malm rör sig ner genom ugnen).
Nu är det nära ......
Vi ses på hyttbacken under de kommande veckorna.
Bosse
Söndag 8 juli
Det startade tidigt då Anders gick upp halv 6 för att kontrollera ugnen. Det visade sig att sanden som vi täckt stället med torkat och runnit in i stället under natten så det kommit in mer luft i ugnen än vad vi planerat. Det gjorde att draget ökat markant och ugnen hade tänt på toppen. Vi rensade upp all sand och tog bort plåtarna för att se efter och det visade sig att timpeln spruckit lite och att sidstenarna i stället flisat sig lite när värmen ökade lite för fort när luftintaget ökade. Det såg dock inte helt mörkt ut så vi tror det ska gå att köra med det vi har. Vi placerade tillbaka plåtarna och la på mer sand för att täta ugnen och genast blev draget mindre. När det var genomglödgat på toppen så satte vi dit de två plåtarna som är gjorda för ändamålet (två hål i respektive plåt för att släppa ut gas och för att kontrollera hur mycket kol som förbrukats). Vi tätade med lera mot kranshällarna och lade sand runt kanterna för att minska riskerna för drag in i ugnen. Det verkar fungera bra för det har bara kommit lite rök under hela dagen. Nivån på kolet i toppen var 12 cm när vi lagt på plåtarna och 8 timmar senare var den 16 cm. Dvs inte mycket till avbränning om vi lyckas med att hålla ugnen tät.
Nu är det tänt i hyttan. Uppvärmning fram till den 21 juli.
Vi får inte glömma att kolla både stället och forman regelbundet (2-3 gånger per dag). Jag tar en tur i kväll vid 11-tiden så får vi se hur det ser ut. Hoppas att timpel och ställstenar inte fick för mycket stryk i natt men den som lever får se.I morse var det lite bökigt att återplacera plåtarna ensam så vi har tagit fram en ställsten (eldfast sten) som jag ska testa i morgon för att se om det är lättare att hantera ensam. Tanken är att sätta en ställsten över dammen, på sidstenarna in mot timpeln. På den ska mindre stenar läggas för att skapa en trappa med sten. Luftröret placeras mellan dammen och den uppsatta ställstenen och när det är gjort ska allt täckas med sand. ?Trappstegsstenarna? är till för att sanden inte så lätt ska rinna in i ugnen när den torkar. I övrigt så har vi siktat upp det mesta av det gamla kolet som legat i bottenlagret i kolskjulet. Vi har nu en rejäl hög med småkol för rostningen (plus en del enormt stora kol från någon tidigare körning) och en hel del fint stybb till eventuella kolmilor. Kanske kan lite användas till stället senare under försöket. Det står två säckar med avsiktat material från kolsäckarna i går som helst ska användas till stället så gör inget dumt med dessa säckar. Anders har hämtat ny lera som ligger i skottkärran bakom stugan med färskningshärden. Vi har kört fram mer sand till stället (ska köra fram mer i morgon så det finns så det räcker under veckorna som kommer) och så har vi börjat sikta bort den riktigt fina kolstybben och få kvar den malm och de större kolbitar som ska användas i nästa rostning.
På tal om försök så testade jag att baka Rieska (en norrbottnisk tunnkaka baserat på kornmjöl som kanske kunde stekas i stekpanna) till lunch. Degen var helt enligt recept men för lite mjöl gjorde degen lite kletig så det blev svårt med utbakningen och naggningen innan stekning. Inget matfett till pannan gjorde att brödet brände vid och jag tror att tjockleken på brödet blev lite för tjock så resultatet blev inte helt lyckat, Nästa gång ska jag ändra vissa saker för, förhoppningsvis, ett bättre resultat. Dock visade det sig att hungern är den bästa kryddan så allt mitt svarta, lite degiga bröd tog slut så nu vet ni hur ni som inte kan baka eller laga mat ska göra. Låt gästerna nästan hungra ihjäl och bjud sedan på mat eller bröd. De kommer att älska er matlagning (eller dö).
I morgon så ska jag gå igenom med PIM, Ulf och Janne om hur de ska hantera masugnen under uppvärmningen. Det gäller att öppna stället en gång per dag för att få drag i ugnen och rensa bort eventuella flisor?utan att röra sanden i botten för att sedan snabbt återplacera plåtar och luftrör samt täcka noggrant med sand för att förhindra luftinläckage. Sedan ska forman kontrolleras så pluggen inte torkat och läcker luft. Senare under dagen ska träpluggen i luftröret tas bort för att släppa in luft. Det ska göras en eller två gånger per dag. Allt det här är för att hålla glöden i kolen vid liv samtidigt som det inte förbrukas för mycket kol (eller blir för hög värme på kolen i schaktet så att stenen spricker). Sedan är det dags för att åka hem och börja jobba med stenläggningen av uteplatsen utanför köket. 45 kvadrat ska fixas i ordning i sommar. Det ska bli kul det med.
Det som varit spännande under helgen har varit alla intresserade människor som dykt upp på hyttbacken och i Avestastugan. Alla verkar väldigt intresserade och kanske smittar lite av vår entusiasm av sig för de verkar intresserade att komma tillbaka för att se hur det går under försöket. Kanske inte alla vill vara med att jobba som hyttdräng men många verkar ha en son, svåger, kompis eller granne som nog är intresserade. Vi får hoppas att de dyker upp på hemsidans bokningslista och på hyttbacken vad det lider. De som varit med tidigare har undrat vad vi ska göra för något i år som ska göra försöket lyckosamt eller så har de en fundering kring hur det kanske borde köras för att få det att lyckas. Alla idéer mottages med största tacksamhet. För min del har halsontet kombinerat med allt pratande (roligare än att jobba) gjort att jag nästan tappat rösten. Får hålla tyst ett tag hur det nu ska gå?
/Bosse
Lördag 7 juli
Anders och Stefan tänder rostgropen.
Lite om rostningen. Det gick inte så bra. Vi tror att kolstybben blev för tätt vid byggnationen så veden brann bra men rökgasen gick ut till väggen i stället för genom malmen. Vi kommer att få rosta om malmen men vi har i alla fall försökt bränna upp den blöta stybb som fanns i rostbädden. Vi tog fram en del småkol (större än stybb) ur det som ligger i kolhuset för att se hur den fungerade och det såg bra ut. Så får vi köra en ny rostning med lite nya idéer under nästa vecka.
Det rök rejält om rostningen.
Efter morgonfikat så satte vi lera och sand i forman för tätning och sedan la vi in ca 12-13 cm sand i botten på stället. Byggde upp en liten vedbrasa upp till forman för att fungera som startbrasa vid tändningen. Efter lunch så startade fyllningen. Vi körde enligt principen att vi tillsatte en siktad kolsäck á 90 liter och sedan räknade vi hur många kolsäckar vi behövde för att fylla ugnen. Det blev i princip 49 st så senare på kvällen bestämde vi att dela ugnsvolymen i 7 delar där varje uppsättning blir 7 siktade kolsäckar. Med den bränsleförbrukning som Garnej rekommenderade så visade det sig att den skovelstorlek vi ska köra med blir ?? 7 kg. Till det visar det sig att piskan som ska mäta när vi ska göra en uppsättning ska visa på ett djup på 7 dm. Det blir många sjuor.
Stället innan vi fyller upp lite av sanden i botten och över dammen. Spalten till höger om dammstenen är där tapphålet slås upp (genom sanden).
Stället med all sand på plats. Nu saknas bara lite ved så är det dags att fylla med kol.
Anders Stenberg fyller på med kol.
Eftermiddagen rullade på och sedan blev klockan 18 och det var dags för att tända ugnen . Norbergs kommunstyrelsens ordförande Kenneth Östberg fick äran att tända veden i botten på ugnen och det allt gick bra. Efter att det tagit sig var det dags att täcka över stället och installera röret för luftinsläppet. Det var bra drag i schaktet.Maria, Rebecka, Anders och jag åkte ner på puben för middag och en öl. Sedan tillbaka till hyttbacken där allt så bra ut. Glöd i röret, lite rök på toppen men inte varmt så att det börjar brinna på toppen inom kort. Vi satte igen röret och gick och tog en dusch. Kl 23:30 öppnade vi röret och det glödde snabbt till igen. Efter 30 minuter satte vi igen det igen och ska öppna igen i morgon bitti. Nivån på toppen har dock inte sjunkit speciellt mycket så det ser nog ganska bra ut för kolförbrukningen under förvärmningen. Nu är klockan 00:20 så nu stänger vi för idag. En bra dag.
/Bosse
Fredag 6 juli
Nu är det dags för det första steget mot att vi får masugnen i drift.
Jag plockade upp Anders Stenberg med bilen på Jakobsbergs pendeltågsstation för färd mot Norberg. Vi var framme vid 19-tiden och efter en tunnbrödrulle på Mynttorgsgrillen så tog vi oss upp mot Nya Lapphyttan och Avestastugan. Snabb rundgång för att checka läget . Det såg bra ut även om det är lite kvar att göra på vattenränna och dammar. Vi flyttade på eurotempen som har stått nere i stället och kört sedan förra helgen. Schaktet ar varmt och torrt så det ser bra ut. Nu ställde vi den utanför stället för att torka stället från utsidan. I övrigt så var det att planera för morgondagen
Då ska vi förbereda för tändningen:
- Rensa schaktet på flisor och löst sittande bruk
- Plugga forman
- Stampa in stället
- Sätta in sand i botten på stället
- Stampa in tapphålet med sand
- Placera lite vedpinnar längst ner
- Fylla på med kol (och noggrant notera alla korgar inklusive alla djup efter var annan korg)
Allt borde vara klart fram till kl 18 då kommunalrådet ska tända ugnen.
Tanken är också att tända rostbädden så det gör vi väl någon gång under dagen. Kanske får vi hjälp att sköta rostbädden av några till. Jag hoppas att det kommer några fler hit under morgondagen.
Vi behöver mer lera så det blir att bada i morgon bitti (vatten i övre damman).
Rostning av malm
Nu på lördag (7 juli) ska vi också köra igång en rostning av den malm som ska användas under försöket. Att rosta malm innebär i princip att vi ska värma upp malmen under oxiderande förhållanden. I Garnejs (1791) beskrivning så är anledningen till att man rostar malm följande:
.... affsikten med järnmalmsrostningen är, at därmedelst, dels genom utdunstning, affskilja de flygtiga skadeliga delarne, dels igenom calciantion försätta det af naturen föstenade järnet uti et jordaktigt eller kalkformigt lynne, hvarigenom det varder lättare reduceradt, och bräckt i metallisk form, och dels göra de hårda bergarterna mera löse och möre at kunna bokas.
Kanske är en översättning till idag det faktum att en rostning gör att eventuell svavel i malmen (i form av FeS eller Fe2S) kommer att reagera med syret i luften och försvinna som SO2. Det gör att halten svavel i tackjärnet minskar och risken för rödskört järn minskar. Rostning kan också få magnetit (Fe3O4) att oxidera till hematit (Fe2O3). Det har den stora effekten att järnoxidgittret bryts upp (vid omvandlingen) och gör att reduktionen i masugnen går lättare (trots att mängden syre bundet till järnet ökar). Det tredje är att andra mineral i malmen också kan reagera med syre och ändra struktur vilket underlättar reaktionerna i masugnen. Bara värmen i sig kommer att påverka hur malmen kommer att bete sig senare i masugnen.
Hur går en rostning till?
Först gäller det att bygga upp en rostbädd. På hyttbacken i Norberg så finns det en rostgrop som är gjord för att rymma en rostningsbädd. Själva gropen är ingrävd i en backe och väggarna är murade med sten. Den är storleksordningen 2,5 meter lång med en bredd på ca 1,2 meter. Väggarna är storleksordninge en meter höga. En anledning till att den är ingrävd i en backe är att det blir lättare att bygga rostbädden och senare att hantera rostningen. En skottkärra med malm blir ganska lätt att köra ut på rostbädden om den ligger i markplanet och att senare skotta ut stybb blir inte för tungt.
Rostningsbädden är uppbyggd enligt följande. På marken i rostgropen har vi lagt 4 ganska grova stockar (längs med långsidan). Tvärs över dessa ligger sedan den stora massan ved. Med långved tvärs över stockarna i botten och sedan mindre vedklabbar ovanpå. I vårat fall är det ca 50 cm ved i botten. På veden så läggs 5 cm småkol, sedan 15 cm malm, 5 cm småkol, 15 cm malm, 5 cm småkol och sedan 15 cm malm. På allting så placeras ca 2 cm kolstybb som täckning. I samband med att vaden är på plats så placeras "träpinnar" i hörnen på rostbädden. När hela bädden är klar så dras dessa pinnar ut (det är sk dragrör för luften under rostingen).
I jämförelse med vad Garnej beskriver (en betydligt större rostbädd eftersom han behöver mer malm i sina blåsningar) så är proportionerna samma med det första vedlagret har en tjocklek på 1,2 meter, småkolslagren är 15 cm och malmlagren är 45 cm. Hans rostbädd har en totalhöjd på storleksordningen 3 meter (Vår har en totalhöjd på storleksordningen 1,2 meter).
För att tända på rostbädden så placerar man glöd/eld under bädden ca 1/2 meter in från öppningen och tänder veden i botten. Allt eftersom veden brinner kommer malmen att värmas och så även småkolen mellan malmlagren. För att inte hela rostbädden ska tändas överallt styr man luftflödet genom att dels öppna dragrör (igensatta med större malmbitar från början) och dels genom att placera ut fuktig kolstybb över delar av bädden.
I bakänden (mot oss i bilden) så placeras ett par tjocka stockar som ska hållas blöta genom hela rostningen. De är där för att inte malemn ska rasa ut genom öppningen i rostgropen när veden brunnit upp.
Jag har själv aldrig rostat malm så jag vet inte riktigt hur länge som rostningen kommer att pågå men det kommer att ta ett par dagar innan den färdigrostade malmen kan tas ur gropen och placeras i malmbåset vid hyttan. Vi kommer att tända rostbädden under lördagen för att den rostade malmen ska vara klar att tas hand om under söndag/måndag.
Troligtvis kommer vi att köra ytterligare två rostbäddar senare under försöket. Det är dels för att vi behöver mer rostad Dannemora malm för försöket men också för att rosta någon lokal malm så att vi senare i försöket kan testa lite hur den beter sig i masugnen.
Vi ses på lördag.
/Bosse
Dags att börja värma upp ugnen
Det blir en lite mer officiell start på försöket nu på lördag den 7 juli klockan 18:00 då det är dags att tända ugnen. Det är Kenneth Östberg som är kommunalråd i Norberg som ska dra igång det. Men för att få till det så startar vi arbetet tidigt på lördag morgon.
Jag tänkte kort beskriva hur det är tänkt att genomföra försöket på Nya Lapphyttan nu i sommar och speciellt på vad som ska göras nu den 7-8 juli.
Värma ugnen:
Nu på lördag kommer vi att fylla ugnen med träkol och tända den. När kolen är helt genomglödande så kommer hela ugnen att tätas så gott det går. På det viset så kommer värmen från kolen sakta att värma upp hela masugnen. För att kolen inte ska slockna så kommer vi att öppna upp stället några gånger varje dag så att glöden tar sig igen.
Påbörja blåsningen:
Under lördagen den 21 juli så kommer vi att öppna upp ugnen och börja uppsättningen med både träkol, kalksten och malm. Till att börja med utan att köra blåsbälgarna men när den första malmen närmar sig forman så kommer vi att dra igång blåsbälgarna. Även om ugnen fått förvärmas under två veckor så krävs det mer värmning innan vi kan köra den på full fart så i början kör vi lite långsammare och med lite mindre malm. För att få försöket att bli så bra som möjligt gäller det att förvärma ugnen så bra som vi kan. Tanken är att försöka följa den beskrivning av en uppstart av en masugn som Övermasmästare Garnej (verksam på sent 1700-tal) beskrivit i sin bok "Handledning uti Svenskt Masmästeri" utgiven 1791 men med lite anpassning till det faktum att vår masugn liknar de som användes under 1300-talet och inte de moderna masugnarna från sent 1700-tal. Mer om vad som händer under påblåsningen kommer i senare bloggar.
Hur går förvärmningen till: (jag skriver lite i punktform så kanske det ser mer systematiskt ut)
1. Vi ska rensa upp allt löst material på pipmuren och i överstället. Anledningen är att om det lossnar mycket material under uppförmningen så kommer det att samlas i stället och störa uppsmältningen av det järn och slagg som vi ska producera senare när vi väl startar järnframställnignen.
2. Sedan är det dags att sätta igen forman. Det gör vi med en plugg av lera och sand. Det gäller att täta forman så att ingen luft kan komma in den vägen under uppvärmningen.
3. Ställbotten kommer att täckas med en ca 15 cm tjockt sandlager. Detta sandlager ska skydda bottenstenen under de första 3-5 dygnen. När väl sanden börjar smälta bort har bottenstenen blivit så varm att den inte kyler det flytande järnet för mycket.
4. På detta sandlager lägger vi in några varv med vedklabbar (korsvis lagda). På veden lägger vi sedan träkol upp till forman.
5. Nu är det dags att fylla på hela ugnen med kol men nu är det viktigt att vi gör det på rätt sätt. Vi ska använda de uppsättningskorgarna som finns och noggrannt skriva upp sättdjupet (avståndet mellan kranshällen och beskickningsytan) efter varannan korg som uppsatts. Målet är att vi ska veta dels hur många uppsättningar (en uppsättning består av 2 korgar träkol) som det ryms i schaktet och dels på vilken nivå respektive uppsättning befinner sig i schaktet. Det är något vi kommer att använda oss av senare under försöket och nu är sista gången vi kan ta reda på det.
6. När ugnen är fylld så är det dags att tända veden längst ner i stället och därmed starta förvärmningen. Det kommer att göras av Kenneth Östberg.
7. När veden brunnit ut och glöden i träkolet tagit sig så täcker vi över ställöppningen med två plåtar. Över dessa plåtar så öser vi en massa sand för att täta ugnen så att så lite luft som möjligt kan komma in den vägen. Dock vill vi kunna få in lite luft senare under försöket så ett rör kommer att placeras mellan plåtarna. Vi sätter en propp i röränden och så är det bara att ta bort proppen när det är dags att släppa in lite luft. Det går också att se hur det glöder i stället genom röret.
8. Under de första 2-3 timmarna kommer vi att släppa in luft genom röret ganska regelbundet för att se till att det glöder och är varmt där inne i ugnen men efter det så öppnas röret bara varannan timme.
9. Så här gör vi ända tills dess att det börjar brinna högst uppe på masugnen. Det kommer kanske att ta 10-12 timmar innan det händer. Tar det längre tid så får vi tända toppen själva genom att lägga dit en brinnande vedträ. Här gäller det att vara försiktig eftersom det kan flamma till rejält när man tänder.
10. När allt kol högst uppe i masugnsschaktet glöder så är det dags att täta ugnen även på toppen. Först fyller vi ugnen med kol helt upp till kranshällarna. Sedan lägger vi på två specialgjorda plåtar som tätas mot kranshällarna med lerbruk. Det finns två hål i plåtarna som låter den gas som bildas i schaktet att ta sig ut. De tillåter också att vi kan mäta hur mycket träkol som förbrukas under uppvärmningen.
11. Under det första dygnet så öppnas röret i stället var 4:e timme för att säkerställa att det fortsätter att brinna i ugnen (en masugn av den här typen är inte helt lufttät så det kommer alltid att läcka in luft som gör att träkolen fortsätter att brinna). Under de följande 2 dygnen så öppna röret 2 gånger per dygn för att sedan bara öppnas 1 gång per dygn ända till dess att vi drar igång försöket den 21 juli.
12. För att se till att allt är som det ska inne i ugnen så är det tre saker som bör göras varje dag under förvärmningen.
- En gång varje dag ska sanden, plåtarna och röret över stället tas bort. Glödande kol dras ut i det yttre stället och eventuella flisor från teglet ska tas bort. Här det viktigt man INTE rör sanden som ligger i botten på stället. INTE rörs. När det är gjort återplaceras plåtarna, röret och allt täcks sedan med sand igen.
- Kontrollera att lerpluggen i forman är tät. Om den läcker in luft ska mer lera fyllas på.
- Mät sättdjupet genom hålen i plåterna. Om nivån på kolen har sjunkit mer än en uppsättning dvs två kolkorgar (ca 40 cm) så tas plåtarna bort och ugnen fylls på med träkol upp till kranshällarna. Sedan sätts plåtarna tillbaka och tätas igen med lerbruk.
Går allt som det ska kommer vi att ha en väl uppvärmd ugn när det är dags att dra igång blåsbälgarna den 21 juli.
Har ni inte anmält er som hyttdrängar under försöket (21 juli-5 augusti) ännu så är det dags att göra det nu. Ni kan köra bara ett pass på 8 timmar eller varför inte några stycken under 2-3 dagar. Gå in på www.jarnetpalapphyttan.se och gör det nu så får ni vara med om något riktigt intressant (och kul) i sommar. Ni är också välkomna till Lapphyttan nu i helgen (7-8 juli) för att vara med om starten av förvärmningen av masugnen och rostningen av malmen.
Bosse Sundelin
