Järnförsök på Nya Lapphyttan 2009

Alvin Bauer på masugnskransen en tidig morgon....(alla bilder är tagna av Ralph Snel. Tack för lånet)

Senaste bloggen var från i måndags tror jag så jag drar lite om vad som hänt sedan dess. När forman öppnades i söndags så såg det riktigt bra ut med vita droppar av smälta som droppade/rann ner genom kolbädden innanför. Tyvärr visade det sig att förvärmningen av stället inte riktigt fungerade som den gode Garnej beskrivit. Vi fick inte upp tillräckligt med tryck på luften från bälgarna för att trycka ut gas genom öppningen under timpeln (vid utslagsbröstet) så det kol som fanns i stället hade inte blivit tillräckligt varmt för att kunna varmhålla den smälta som rann förbi forman. Det tog ett par timmer innan det syntes men sedan började det vara svårt att få undan den smälta som bildades vid forman. När vi öppnade för att se efter hur det såg ut hittade vi ganska bra med material från den uppsättning som passerat förbi forman innan vi fick igång bälgarna (en klump med metall och slagg med en malmbitsliknande form.


Första järnet är inte helt flytande


Vi rensade stället och kände efter hur det verkade vara kring forman och där fanns det en rejäl rusa som satt fast. Några slag med spett verkade inte göra någon skillnad så vi bestämde att lägga in några rör via tapphålet där vi drog in luft. För att få upp temperaturen gjorde vi en glödbädd utanför dammen så att rören fick ligga och glödgas där. Luften in förvärms då och ger en varmare flamma där utloppet från röret ligger (inne i stället). Det såg rejält varmt ut inne i röret trots att vi bara körde med självdrag så det verkar som det kan hjälpa till att värma upp rusan under forman.

Det fanns fortfarande kol i forman så vi fortsatte med lite bläster i forman för att hålla värmen där och få lite smälta som också värmde. På kvällen öppnade vi igen och först blev vi förskräckta hur varmt det egentligen var i stället eftersom timpeln var rejält rödglödgad. Utan forma som ger den sista kraftiga uppvärmningen så smälter inte det nedgående järnet och slaggen utan den fick vi ta ut med krokar.

VI fortsatte på samma sätt under tisdag förmiddag med i stort sett samma resultat. Vi har värme i stället men det räcker inte till att få rusan under forman att släppa. Vi kör bläster genom forma under större delen av förmiddagen och tar ut slagg och järn via forma. Det håller värmen uppe på rusan så den värms innifrån också. Så fort den kallnar pluggar vi forman med lera och låter den vila och värmas upp lite för att få ner lite mer kol uppifrån. Vi har tagit ut nästan två hinkar med slagg och metall under tisdagen.

Tättorna med luft precis utanför forman

Till lunch på tisdag tar vi nästa steg. Vi behöver lite mer fart i stället så nu tar vi till modernare metoder. Det är främst i brist på mindra handbälgar som vi tar till en luftfläkt på ett av rören under timpeln. Det blir direkt ett helt annat lyse i röret och värmen stiger markant. Efter ca 3 timmar med denna teknik visar det sig att rören har smält av inne i ugnen. När vi öppnar rinner det lite smälta och det ligger ganska mycket halvsmält material i närheten av timpeln. Det är svårt att spetta under forman men det verkar så pass positivt (även om det fortsättningsvis är mycket jobb i forman med stokning (och uttag av slagg och metall). Den smälta som kommer från ovansidan forman är dock rejält varm och rinner bra så vi saknar i stort sett bara kontakt mellan forma och ställ. Det är där vi ska jobba fortsättningsvis.

På eftermiddagen och natten till onsdag kör vi på på samma sätt även om vi bara kör fläkten intermittent (vill inte bränna av röret så att timpeln kan skadas).

Nu är det onsdag morgon och nu vet vi att det kan bildas smälta i stället även om vi behöver finslipa tekniken. På mogonkvisten så lät nattskiftet fläkten gå lite längre. Strax efter 6 så gick vi in för att se vad som hänt sedan 22 i går kväll. När vi tog bort röret hade det smält av igen strax under timpeln. Innaför röret fanns ingen kol men däremot ett lager med slagg som kommit ner flytande men kylts av luften från röret (utan träkol framför röret får man ingen värme). Vi får jobba vidare med hur vi sköter röret med fläkt och hur vi förvärmer stället med andra rör. Jag tror att vi har fått lite hum om tekniken att värma stället så mycket att vi kan bibehålla smältan flytande.

Sista öppningen nu på eftermiddagen kl 14 såg ut att vara nära flytande. Vi behöver nu "bara"få forman i bra skick.

 Planen är ännu mer koncentration på värme mot forman via rör i botten.  Speciellt i slutet mot skiftet innan öppning. I forman gäller det att alltid ha kol i öppningen för att kunna värma med bläster. Syrgas?  Hilti?

Det känns inte helt omöjligt att fixa det här.... oh vi har kommit på en massa andra bra grejor vad det gäller medeltida masugnskörning... reparera forma går som en dans nu...


Hyttdrängar får ibland sköta underhålls- och reparationsarbete....  klasskamraterna Alf och Ingemar får representera den generation som slits ut först så står vi andra för goda råd.

Tack till alla Hyttdrängar som medverkat hittills. Jag hoppas ni haft kul.   och hörni ... gör inte av med hela lönen på nöjen nu... Det har varit en upplevelse att minnas bara att träffa och prata med alla er som varit med som hyttdrängar. Snart blir det kryddat med lite flytande.

Det finns fortfarande plats kvar på vissa skift. Hör gärna av er.

/Bosse