Lördagen den 14/7 en vecka efter tändning - en vecka till driftstart...
Första dagen på semestern! Tänk att få vakna i en sval timmerstuga med fågelkvitter utanför och dammens inbjudande vatten fem steg från förstubron.
Efter frukost var det dags att ta en närmare titt innanför täckplåtarna i stället. Kl 10.00 skedde öppning genom att den varma sanden östes åt sidan och plåtar med det isatta röret lyftes bort. Hela ytterstället utanför timpeln (stenen ovanför utslagöppningen) var fullt med inrasad sand. Mina försök att blåsa i röret igår kväll hade förhindrats av denna sand. Kolet hade fått luft via en smal spalt under timpeln som inte var täckt med sand. Merparten sand drogs ut med en spade och en del glödande kol krokades ut i ytterstället. Jag var dock noga med att inte röra sanden i botten på stället som ska ta emot tackjärnet när det blir så dags. Plåtarna lades tillbaka och röret sattes så att det mynnade i kolbädden innanför timpeln. Fuktad sand blandades upp med den torra varma och kastades på utanpå plåtarna och stenarna runt utslagshålet. Stödstenar lades upp på den lutande sandsluttningen och ytterligare sand kastades på tills den täckte ytterligare ett par stenar utanför timpeln.
Sedan var det dags för påfyllning av kol: sanden runt kanterna på täckplåtarna togs bort och plåtarna lyftes åt sidan. Kolet hade sjunkit ner 40 cm från kanten på kransen. Det fick plats tre säckar kol varefter plåtarna lades tillbaka och tätades med sand.
Under dagen förberedde jag rostgropen för att rosta om en del av en malm som inte tagit rostning förra helgen.
Jag tog även mått på de nygjorda bälgarna och började planera inför ombyggnationen av bäddarna de ska ligga på och pumpanordningen vid hjulaxeln.
På eftermiddagen fick jag ett trevligt besök av en gammal masungsarbetare Bror Nordström som jag jag hade långa diskussioner med om hur årets försök är tänkt att genomföras. Vi gick även ner till besökscentrum och tittade på Peter Nybloms historiska bildspel från Spännarhyttan och Bror hade mycket att berätta om driften och förhållandena runt Bergslagens sista masugn. Han hittade både sin farbror och farfar bland bilderna och många andra som han kände från sin tid vid Spännarhyttan.
Framåt kvällen tände jag i rostgropen. Jag valde att använda en lite annan teknik än tidigare. Halva gropen på längden skottades fri från malm/stybb/sotblandning. Där lades in två skottkärrelass fuktig finved i vilken en brasa tändes med några torra vedträn och en papperssäck. Undertiden elden tog sig hämtade jag större stockar och plankor från den rivna vattenrännan och lede dessa på elden så att de bildade en gles brygga. På stockarna öste jag på en del malm-/stybblandning och varefter elden tog sig öste jag på mer. När all malm inne i rostgropen var uppskottad på elden fylldes andra halvan på samma sätt och den malm som låg utanför gropen lades på när elden fått fart. Som på beställning kom regnet vilket gjorde att jag vågade lämna rostningen att fortlöpa på egen hand utan risk för spridning.
Efter ett välbehövligt bad i dammen vid Avestastugan tog jag fram paraplyt och begav mig till Yvonnes där det vankades mat, öl och lite karaoke trots förkylning och heshet. Jag får framföra en senkommen ursäkt till alla Norbergsbor som var där och hörde eländet!
Mvh Anders Stenberg
Efter frukost var det dags att ta en närmare titt innanför täckplåtarna i stället. Kl 10.00 skedde öppning genom att den varma sanden östes åt sidan och plåtar med det isatta röret lyftes bort. Hela ytterstället utanför timpeln (stenen ovanför utslagöppningen) var fullt med inrasad sand. Mina försök att blåsa i röret igår kväll hade förhindrats av denna sand. Kolet hade fått luft via en smal spalt under timpeln som inte var täckt med sand. Merparten sand drogs ut med en spade och en del glödande kol krokades ut i ytterstället. Jag var dock noga med att inte röra sanden i botten på stället som ska ta emot tackjärnet när det blir så dags. Plåtarna lades tillbaka och röret sattes så att det mynnade i kolbädden innanför timpeln. Fuktad sand blandades upp med den torra varma och kastades på utanpå plåtarna och stenarna runt utslagshålet. Stödstenar lades upp på den lutande sandsluttningen och ytterligare sand kastades på tills den täckte ytterligare ett par stenar utanför timpeln.
Sedan var det dags för påfyllning av kol: sanden runt kanterna på täckplåtarna togs bort och plåtarna lyftes åt sidan. Kolet hade sjunkit ner 40 cm från kanten på kransen. Det fick plats tre säckar kol varefter plåtarna lades tillbaka och tätades med sand.
Under dagen förberedde jag rostgropen för att rosta om en del av en malm som inte tagit rostning förra helgen.
Jag tog även mått på de nygjorda bälgarna och började planera inför ombyggnationen av bäddarna de ska ligga på och pumpanordningen vid hjulaxeln.
På eftermiddagen fick jag ett trevligt besök av en gammal masungsarbetare Bror Nordström som jag jag hade långa diskussioner med om hur årets försök är tänkt att genomföras. Vi gick även ner till besökscentrum och tittade på Peter Nybloms historiska bildspel från Spännarhyttan och Bror hade mycket att berätta om driften och förhållandena runt Bergslagens sista masugn. Han hittade både sin farbror och farfar bland bilderna och många andra som han kände från sin tid vid Spännarhyttan.
Framåt kvällen tände jag i rostgropen. Jag valde att använda en lite annan teknik än tidigare. Halva gropen på längden skottades fri från malm/stybb/sotblandning. Där lades in två skottkärrelass fuktig finved i vilken en brasa tändes med några torra vedträn och en papperssäck. Undertiden elden tog sig hämtade jag större stockar och plankor från den rivna vattenrännan och lede dessa på elden så att de bildade en gles brygga. På stockarna öste jag på en del malm-/stybblandning och varefter elden tog sig öste jag på mer. När all malm inne i rostgropen var uppskottad på elden fylldes andra halvan på samma sätt och den malm som låg utanför gropen lades på när elden fått fart. Som på beställning kom regnet vilket gjorde att jag vågade lämna rostningen att fortlöpa på egen hand utan risk för spridning.
Efter ett välbehövligt bad i dammen vid Avestastugan tog jag fram paraplyt och begav mig till Yvonnes där det vankades mat, öl och lite karaoke trots förkylning och heshet. Jag får framföra en senkommen ursäkt till alla Norbergsbor som var där och hörde eländet!
Mvh Anders Stenberg
Kommentarer
Postat av: Bosse
Hej Anders
Kul att du börjat skriva vad som händer på plats uppe i Norberg. Jag fortsätter med min instruktionsserie för gamla masugnar a la Garnej under rubriken "Masmäster funderar" så kan jag kommentera mer när jag kommer upp nu på Torsdag.
/Bosse
Trackback
