Fortsättningen på järnförsöket...
På onsdag eftermiddag var syrgasutrustningen på plats och denna gång hade vi eget manskap som skötte lansarna. Vår finske vän Ralf Flemmich fick hjälp av den tidigare stålverksarbetaren Peter Nyblom att skära rent innanför forman och i stället. Undertecknad kunde inte heller låta bli att pröva på och bränna en del i stället. Ett stort tack till Multiserv AB som varit vänliga och hjälpt oss komma vidare med försöket!
Den smälta som rann ut var omfattande och kan ge en bild av hur ett ordentligt utslag av tackjärn kan se ut. Nu var det smälta järnet uppoxiderat av syret från bränningen och sprack upp i småbitar när det bröts upp ur sandbädden. Det krävdes en ordentlig upprensning efter lansningen och på botten längst in i stället låg det en skålla som vi inte lyckades få ut. Ny sand lades ut på botten av stället, över dammstenen och i utslagshålet. Heta kol drogs ut i ytterstället och kolstybb kastades på upp mot timpeln. Forman, som hade varit rejält öppnad för att det skulle gå att skära bort så mycket fastfrustet järn och slagg som möjligt runt, sattes igen med lera och med hjälp av en trämodell formades önskad öppning.
Sedan var det bara att åka - på med bläster och vikta på bälgarna så att det blir lite tryck. Ställa in vattenflödet för att kompensera det ökade motståndet, se till att nockarna är rejält smorda, att axeltappen och krympringen inte åker ur, hålla rent framför tättorna så att det inte sväller upp en slaggkam som styr blästerluften uppåt itsället för snett neråt/inåt i ugnen och där i mellan ha koll på beskickningsläget och om det kommer ut någon bläster i utslagsbröstet.
Den smälta som rann ut var omfattande och kan ge en bild av hur ett ordentligt utslag av tackjärn kan se ut. Nu var det smälta järnet uppoxiderat av syret från bränningen och sprack upp i småbitar när det bröts upp ur sandbädden. Det krävdes en ordentlig upprensning efter lansningen och på botten längst in i stället låg det en skålla som vi inte lyckades få ut. Ny sand lades ut på botten av stället, över dammstenen och i utslagshålet. Heta kol drogs ut i ytterstället och kolstybb kastades på upp mot timpeln. Forman, som hade varit rejält öppnad för att det skulle gå att skära bort så mycket fastfrustet järn och slagg som möjligt runt, sattes igen med lera och med hjälp av en trämodell formades önskad öppning.
Sedan var det bara att åka - på med bläster och vikta på bälgarna så att det blir lite tryck. Ställa in vattenflödet för att kompensera det ökade motståndet, se till att nockarna är rejält smorda, att axeltappen och krympringen inte åker ur, hålla rent framför tättorna så att det inte sväller upp en slaggkam som styr blästerluften uppåt itsället för snett neråt/inåt i ugnen och där i mellan ha koll på beskickningsläget och om det kommer ut någon bläster i utslagsbröstet.
Kommentarer
Trackback
