Hur ska beskickningen se ut?
I år ska vi använda oss av två olika malmer för att få till slaggbildningen lite bättre. Den ena är Dannemoramalm, som är en järnmalm med hög järnhalt och som också innehåller karbonater och ganska höga halter av mangan (kemisk sammasättning visas längre ner). Dannemoramalmen påminner mycket om en av de malmer (Klackberg) som hittades på platsen för den ursprungliga Lapphyttan. Den andra malmen är en lokal malm från Bojmoss-fältet. Den har en lägre järnhalt och innehåller ganska stora mängder SiO2 så den balanserar den basiska Dannemoramalmen.
Med de beskickningsberäkningar som är gjorda visar att en blandning på 85% Dannemora och 15% Bojmoss tillsammans med storleksordningen 60 m3 träkol per ton tackjärn ger en slaggmängd på 600 kg per ton råjärn och en basicitet (B2 = %CaO/%SiO2) på 0,47. Det stämmer ganska bra med vad man hittat i de masugnsslagger vid utgrävningarna i Lapphyttan.
Vad det gäller bränsleförbrukningen för oss så kan man jämföra med hyttdrift på 1700-talet (Swedenborg). I uppstarten (första 3-4 dygnen) så låg man på ca 45 m3 träkol per ton tackjärn. När ugnen sedan var uppe i full fart (efter ca 14 dagar när ugnen var riktigt varm och god) gick det storleksordningen 10 m3 träkol per ton råjärn.
I vårt fall så är ugnen mindre vilket gör att värmeförlusterna är lite högre (per ton tackjärn) vilket gör att jag räknar med att vi startar på storleksordninge 60 m3 träkol per ton tackjärn och sedan får vi se vad vi kommer ner till innan försöket är slut. Målet i år är att först och främst få ut flytande järn så vi kan gjuta tackor av järnet.
Vad innebär detta praktiskt. Dels kommer detta att bestämma hur vi ska chargera masugnen. Exakt mängder träkol och malm bestäms för i samband med att vi "fyller ugnen", dvs när vi vet hur mycket kol vi kan fylla ugnen med. Då bestämmer vi storleken på varje koluppsättning. När vi vet volymen på den så vet vi också hur stor mängd malm vi ska chargera per uppsättning.
I utslagsbröstet så ger en beskickningsberäkning som den jag gjort en uppfattning om hur stora volymer vi kan förvänta oss vid en tappning. Om allt går som det ska så kommer vi kanske att tappa storleksordningen 100 kg järn. Det motsvarar ca 15 liter järn (ca 30 tackor á 3,5 kg). Till det kommer vi att producera storleksordningen 60 kg slagg vilket har en volym på ca 25 liter. Volymsmässigt tappar vi alltså mer slagg än järn.
Nu regnar det inte längre så nu ska jag ut och måla färdigt.... jag återkommer med mera.
/Masmästarn
.... färdigmålat för idag och middagen intagen så nu fortsätter jag lite mer om beskickningen....
Kemisk sammansättning på malmerna:
Dannemora Bojmoss
Fe: 50,4 48
SiO2: 11,9 25
CaO: 6,2 1,7
MgO: 5,5 0,5
MnO: 2,0 0,1
P: 0,02 0,05
Dannemoramalmen är en magnetit, dvs järnet ligger i formen Fe3O4 medans Bojmoss är en hematit (Fe2O3). Båda malmerna ska rostas ordenligt men jag tror inte att vi kan rosta Dannemora så hårt att den omvandlas till hematit. För det krävs dels hög värme och ordentligt mer syre. När malmen är så stor (storleksordningen valnöt eller större) så krävs det en ordentlig tid i hör temperatur för att omvandla hela malmbiten till hematit. Den rostning som vi genomfört av Dannemoramalmen under en av arbetshelgerna lyckades bra men den pågick inte mer än storleksordningen 6 timmar så endast ytan hann nog omvandlas.
Dock är det så att bara det att vi värmer upp malmbitarna till storleksordningen 1000 grader gör att det bildas sprickor i malmkornet som underlättar för reduktionsgasen inne i masugnen att komma åt syret i malmen och det snabbar på metalliseringen i vårt kota masugnsschakt. I och med att Dannemora också innehåller en del karbonater som kalcineras, avger bundet CO2, gör att kornet blir porösare.
En tidig arbetshelg rostade vi Bojmossmalmen vilket gav en fascinerande effekt. Bojmoss är en hematit vilket syns genom att ett rött streck bildas om man "drar ett streck" med en annan sten. Det som förundrade mig var att malmen efter rostningen blev fullständigt röd. Ni kan se det i ett av malmbåsen uppe på lapphyttan. Rostad grov Bojmoss ligger i ett av facken där upp och det går inte att ta miste på vilken malm som är Bojmoss.
Två saker till angående beskickninge för i år och det är storleken på respektive material. Dannemora är redan orostad i rätt storlek för chargering dvs ca 10-30 mm (den fina storleken gör att det är lite problematisk att rosta den men vi har löst det med nogrann separering av olika malmlager). Bojmoss rostades i ganska grov storlek och måste bokas (hamras ner till storlek mellan 10-30 mm) innan uppsättning. Detta blir en sak för hyttdrängarna att utföra.
Den stora skillnade i år är faktiskt att vi har minskat storleken på träkolet. Förra året var bitarna större än 80 mm vilket ledde till att alla malmkorn snabbt ramlade rakt ner genom ugnen och de hann inte reduceras fullt ut. I år har vi minskat storleken till 30-80 mm och vi hoppas att detta gör att malm och träkol rör sig ner i schaktet med samma hastighet. Förhoppningsvis får vi en bättre reduktion av malmen.
Det var nog det mesta om beskickningen för idag. Jag återkommer senare med hur vi tänker sköta uppsättningstavlan i år ...men mer om det senare.
/Bosse
Med de beskickningsberäkningar som är gjorda visar att en blandning på 85% Dannemora och 15% Bojmoss tillsammans med storleksordningen 60 m3 träkol per ton tackjärn ger en slaggmängd på 600 kg per ton råjärn och en basicitet (B2 = %CaO/%SiO2) på 0,47. Det stämmer ganska bra med vad man hittat i de masugnsslagger vid utgrävningarna i Lapphyttan.
Vad det gäller bränsleförbrukningen för oss så kan man jämföra med hyttdrift på 1700-talet (Swedenborg). I uppstarten (första 3-4 dygnen) så låg man på ca 45 m3 träkol per ton tackjärn. När ugnen sedan var uppe i full fart (efter ca 14 dagar när ugnen var riktigt varm och god) gick det storleksordningen 10 m3 träkol per ton råjärn.
I vårt fall så är ugnen mindre vilket gör att värmeförlusterna är lite högre (per ton tackjärn) vilket gör att jag räknar med att vi startar på storleksordninge 60 m3 träkol per ton tackjärn och sedan får vi se vad vi kommer ner till innan försöket är slut. Målet i år är att först och främst få ut flytande järn så vi kan gjuta tackor av järnet.
Vad innebär detta praktiskt. Dels kommer detta att bestämma hur vi ska chargera masugnen. Exakt mängder träkol och malm bestäms för i samband med att vi "fyller ugnen", dvs när vi vet hur mycket kol vi kan fylla ugnen med. Då bestämmer vi storleken på varje koluppsättning. När vi vet volymen på den så vet vi också hur stor mängd malm vi ska chargera per uppsättning.
I utslagsbröstet så ger en beskickningsberäkning som den jag gjort en uppfattning om hur stora volymer vi kan förvänta oss vid en tappning. Om allt går som det ska så kommer vi kanske att tappa storleksordningen 100 kg järn. Det motsvarar ca 15 liter järn (ca 30 tackor á 3,5 kg). Till det kommer vi att producera storleksordningen 60 kg slagg vilket har en volym på ca 25 liter. Volymsmässigt tappar vi alltså mer slagg än järn.
Nu regnar det inte längre så nu ska jag ut och måla färdigt.... jag återkommer med mera.
/Masmästarn
.... färdigmålat för idag och middagen intagen så nu fortsätter jag lite mer om beskickningen....
Kemisk sammansättning på malmerna:
Dannemora Bojmoss
Fe: 50,4 48
SiO2: 11,9 25
CaO: 6,2 1,7
MgO: 5,5 0,5
MnO: 2,0 0,1
P: 0,02 0,05
Dannemoramalmen är en magnetit, dvs järnet ligger i formen Fe3O4 medans Bojmoss är en hematit (Fe2O3). Båda malmerna ska rostas ordenligt men jag tror inte att vi kan rosta Dannemora så hårt att den omvandlas till hematit. För det krävs dels hög värme och ordentligt mer syre. När malmen är så stor (storleksordningen valnöt eller större) så krävs det en ordentlig tid i hör temperatur för att omvandla hela malmbiten till hematit. Den rostning som vi genomfört av Dannemoramalmen under en av arbetshelgerna lyckades bra men den pågick inte mer än storleksordningen 6 timmar så endast ytan hann nog omvandlas.
Dock är det så att bara det att vi värmer upp malmbitarna till storleksordningen 1000 grader gör att det bildas sprickor i malmkornet som underlättar för reduktionsgasen inne i masugnen att komma åt syret i malmen och det snabbar på metalliseringen i vårt kota masugnsschakt. I och med att Dannemora också innehåller en del karbonater som kalcineras, avger bundet CO2, gör att kornet blir porösare.
En tidig arbetshelg rostade vi Bojmossmalmen vilket gav en fascinerande effekt. Bojmoss är en hematit vilket syns genom att ett rött streck bildas om man "drar ett streck" med en annan sten. Det som förundrade mig var att malmen efter rostningen blev fullständigt röd. Ni kan se det i ett av malmbåsen uppe på lapphyttan. Rostad grov Bojmoss ligger i ett av facken där upp och det går inte att ta miste på vilken malm som är Bojmoss.
Två saker till angående beskickninge för i år och det är storleken på respektive material. Dannemora är redan orostad i rätt storlek för chargering dvs ca 10-30 mm (den fina storleken gör att det är lite problematisk att rosta den men vi har löst det med nogrann separering av olika malmlager). Bojmoss rostades i ganska grov storlek och måste bokas (hamras ner till storlek mellan 10-30 mm) innan uppsättning. Detta blir en sak för hyttdrängarna att utföra.
Den stora skillnade i år är faktiskt att vi har minskat storleken på träkolet. Förra året var bitarna större än 80 mm vilket ledde till att alla malmkorn snabbt ramlade rakt ner genom ugnen och de hann inte reduceras fullt ut. I år har vi minskat storleken till 30-80 mm och vi hoppas att detta gör att malm och träkol rör sig ner i schaktet med samma hastighet. Förhoppningsvis får vi en bättre reduktion av malmen.
Det var nog det mesta om beskickningen för idag. Jag återkommer senare med hur vi tänker sköta uppsättningstavlan i år ...men mer om det senare.
/Bosse
Kommentarer
Trackback
